Favoritdikt

FOTSPÅR I SANDEN

En natt hade jag en dröm.

Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud.

På himlen trädde bilder ur mitt liv fram.

Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden.

Ett par var mina och det andra paret var Guds.

När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren.

Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns endast ett par fotspår.

Jag såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.

Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om detta.

”Gud, du sade när jag en gång bestämde migför att följa dig, att du skulle gå med mig hela vägen.

men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv finns det bara ett par fotspår”

”Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest”

Gud svarade:

”Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig.

Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår,

då bar jag dig.”

Författare okänd

Tacksam och fundereringar

Den som hjälper sig själv hjälper ock Gud.

Jag vet att det är så, ändå blir jag förvånad varje gång nånting bra kommer till mig. Eller kanske inte förvånad, mer överväldigad.
Känner en sån djup tacksamhet. Åsså blir jag rörd.
Rörd över att de männsikor jag svikit och behandlat så illa en gång i tiden tycker så mycket om mig. Ger mig nya chanser. Låter mig få bevisa att jag vill väl. Att jag vill vidare. Att jag kan bättre. Tror på mig. Hejar på mig och stöttar mig. Och hjälper mig.
Det är stort.
Känslan blir så stark att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med den. Det är då jag tycker det är bra att jag har den här bloggen. Och Gud. För då kan han hjälpa mig att bära. Det är kanske lite konstigt att jag behöver hjälp att bära saker som är positiva, men så är det för mig.
Jag behöver hjälp med tunga saker också mellan varven, men det är jag liksom mera van och inkörd på att ta hand om.
Det är inte så att jag inte tror att jag är värd allt det bra som händer, för det vet jag att jag är. Det är bara så underbart att det sker.

Min söta bror o hans fina sambo meddelade igår att dom hade satt över sportlovspengar till oss. Så att vi kunde få unna oss något fint.
Vi fick 400 var, och det är många pengar för oss.
Tack snälla fina söta rara goa ni!!

Sportlov

Är på sportlov med barnen. Å det är superhärligt!
Vi besöker lillebror o hans sambo.
Dom har ett gigantiskt hus. Med allt man kan tänkas önska sej.

Så igårkväll bastade vi, lillfian o jag och idag har vi bubblat i bubbelpoolen. Lyxish!

Vi ska fixa tacos tills dom kommer hem från jobbet!
Ska bara låna Saaben som dom har lämnat hemma så att vi kan ta oss iväg nånstans om vi behöver.
Cellenrebellen blir väldigt glad o rörd av sån omtanke och gästfrihet.

Sen har systeryster varit här också. Hon åkte hem igår, så vi fick ett nästan 2 hela dagar tillsammans. Bästaste finaste syrran!
Såg en film på det temat igår.
”In her shoes” med Cameron Diaz och Toni Colette. Känns så underbart att se såna filmer, och veta att vi har varann. Förut när vi inte hade varann lika mycket gjorde det väldigt ont.

Nu drar vi till affären!

Soff fix

Nya soffan är på plats.
Röd o fin!

Har skyfflat omkring möbler så det nästan blev spår i golvet idag. Försöker hitta nåt som känns bra.
Som blir fint. Och som blir jag..lixom.

Andra soffan , den som jag köpte för 10 kronor, den åkte i grovsoporna. För den gick inte in i hissen och var för tung att bära upp 5 trappor.
Å tur var det, för den hade inte fått plats inne heller.
Åkte alltså 5 mil enkel väg för att baxa in en gigantisk 2 sittssoffa in en bil, åka 5 mil tillbaka och slänga den i grovsoporna.
Sånt kan man också ägna en måndagkväll åt.
Tack snälla grannen som hjälpte mig åka 10 mil och skjutsa grovsopor!!

Fast vi fick ju hem röda fina soffan också. Och båda sofforna fick nästan plats i bilen. Med lite snören o grejer som höll bakdörrarna på plats.

Tungheter

Stod i en av de stora morgontidningarna om det företaget jag jobbade på för ett tag sen. Som gick i konkurs.
Och det river upp en gamla sår.
Minst sagt.
Inte kul alls.

Var på återfallspreventionen också.
Och dom två tjejerna jag jobbar med där är helt fantastiska. Jag vet att jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen.
Dom har sytt ihop ett superbra program, strukturerat, och byggt på kognitivt tänk. Å det passar ju mej som handen i handsken.
Det är ju positivt.

Men det blev tungt där också idag.
För det handlar om att se varningsflaggor, och jag kan vara så bra på att inte se dom.
Så min kropp talar om för mig när det är dags att dra ner på tempot. Men ibland lyssnar jag inte så bra på det heller, och då måste kroppen ta i lite för att jag ska fatta. Och då kan det hända att jag hamnar på akuten i 7 timmar en lördag.

Nu är jag inte så orolig för att jag är på väg mot ett återfall, för det känns rätt långt borta, för att inte säga väääldigt långt borta.
Det skulle rasera så mycket som jag har jobbat så hårt för.
Men det kan få andra konsekvenser, som att jag börjar må sämre och blir sämre på att ta hand om mig själv.
Slutar att äta tillexemel. Ja inte helt då, men leva på cornflakes o mjölk en vecka. Det är nog inte så bra.
Så idag har jag köpt näringspulver för att få i mig näring så att jag blir stark o frisk igen och orkar laga god o nyttig mat!!
Åsså äter jag vitaminer och tänker återuppta mina dagliga promenader. För det mår jag bra av.

Det är så lätt att hamna ur spår, nästan utan att märka det. Till slut är det gungfly, och då gäller det att hitta tillbaka igen.
Och så här är det tydligen när man är nynykter.
Kanske inte för alla, men för många. För mig.
Det gäller att hålla lagom styrfart, inte för fort, inte för sakta…lagom.
Och hela tiden parera, känna av dagsformen, tänka på mig själv.
Vilket kan vara knepigt ibland, när man gärna vill tänka på andra också.

Akuten, soffor o festlös

Vilken dag..
Som sagt tidigare i denna blog, never ending story.
7 timmar var jag på sjukan igår. Magen har sagt upp sig. Antingen är det biverkningar av den ena medicinen som jag ätit för att den andra medicinen ger biverkningar.
Eller så är det den andra medicinens fel det här också..

I tre månader har det varit det ena efter det andra. Jag har aldrig varit så här mycket risig iu hela mitt liv förut, och nu räcker det!!
Nu vill jag bli bra!!
Vill inte ha fler infektioner i käken å behöva äta flera kurer penicillin som jävlas med hela kroppen.

Tur jag inte är en ko.
Då hade jag gått till nödslakt.

Jag skulle ju ha går på fest igår. Längtarmammans 40-års fest, men det blev ju inget.
Jag var uppe, (vi är grannar) och sa hej när jag kom hem från sjukan. Bara tittade in å kramade lite på min vän.
Det såg väldigt gemytligt ut med en massa folk o musik o god mat o så.
Jag hade egen fest, med toan, tv:n o datorn.

Sen har jag kommit på ett nytt sätt att skaffa sånt jag vill ha till mitt hem så att det ska bli fint o trivsamt.
Så nu har jag införskaffat 2 soffor för den totala summan av 336 kronor. Helt ok!
Tradera är ett bra ställe ibland.
Sofforna ser helt ok ut på bilderna och det kommer att bli jättefint!
Ska bara bli lite friskare först, så ska jag hämta dom sen.

Åsså är det det här med att ha vänner. Det är en sån obeskrivlig lyx!

Dröm

Jag har drömt inatt. Å det var en sån där dröm som hänger kvar och som jag nu undrar vad den vill berätta för mig.
Jag gillar att drömma. Man lär sig mycket om sig själv den vägen.

Jag födde en liten pojke, eller liten o liten förresten. Han väde 4.9 kilo. Jag minns delar av förlossningen, jag var ganska borta, hade ingen smärtlindring och dåsade som av mellan varven.
Jag minns att det kom plötsligt, att jag skulle ha barn. Jag hade inte riktigt varit med under graviditeten. Inte gått o vårdat magen så där som jag gjorde med flickorna. Pratat o sjungit o drömt och undrat å så.
Vi var ganska många mammor som kom in samtidigt till BB. Det tog tid att skriva in och vi fick vänta en del. Sen blev vi liksom mottagna i grupp..? Informerade om vad som skulle hända och ivägskickade till olika salar, men vi var flera i varje rum. Det var stora rum.
Han var jättefin min lille pojke, och jag blev sådär förälskad i honom, som man blir i sina nyfödda bebisar. Jag var oerhört stolt.
Syrran var med mig hem från BB, efter 1.5 timme..! Vi pratade o skrattade, och sen blev jag alldeles känslosam och började gråta.
Senare i drömmen var jag hos min kompis som har flyttat. Vi var många där och det var härlig stämning.
Jag minns att jag drack vin!! För att fira att jag fått en pojke. Inte mycket, bara typ en mun för att skåla, men ändå…? Det var festligt o högtidligt.
Jag var så stolt för att jag nu var 4-barnsmamma.., precis som hon. Och det hänger ju inte riktigt ihop eftersom jag har 2 barn och hon 3..Strange..?
Åsså att jag hade den känslan av att jag ville ha flera barn, detta ville jag uppleva igen. Även i drömmen var jag förvånad över det eftersom jag egentligen inte vill ha flera barn.

Så, nu ska här tolkas!!

Idag ska jag iväg till alkoholmottagningen och ta antabus. Ska på fest imorgon och vill inte ”råka hamna” i nåt som leder till återfall.
Jag har klarat mig 8,5 månader utan såna och vill fortsätta med det.
Men det känns ändå lite fusk att ta antabus. Som att det på nåt sätt vore ”finare” o bättre att klara mig utan det.
Men, what the heck, det är en strategi och den funkar. Det är det viktiga.
Just nu har jag inte den formen att jag törs chansa.

Valentine’s

Jag fick en gratis kryssning för ett tag sen, med Birka Prinsess. Det var kul. A-hytt o mat å så. Generöst av dom tycker jag.
Åsså ringde en tjej därifrån idag och bad så mycket om ursäkt. Båten såldes tydligen i helgen, så hon undrade om hon kunde få boka in oss på en resa med Paradise istället..! Bad om ursäkt..? Stollefia..!
Ja tack sa jag !

Det var en bra sak idag.

En annan bra sak var att jag hittade en vänlig själ som gärna ville skänka bort sina 4 finfina Billy bokhyllor i ek. Som ser helt nya ut.
Det enda dom ville var att jag skulle komma och hämta dom så fort som möjligt, så det gjorde jag.
Och blev alldeles stum när jag så hur fina dom var.
Det var en annan bra sak som hänt idag.

Åsså fick jag chokladhjärtan av lillan. Hon är för go den lilla fröken. Jag känner igen så mycket av mig själv i henne, som jag var när jag var barn. Det är lätt att glömma bort hur viktiga en del saker var när man var liten. Som att fira tillexempel. Hon vill gärna fira, och det ville jag jämt när jag var liten.
Jag måste bli bättre på att fira igen!!

Återfallsprevention har jag hunnit vara på också.
Det var mycket lärorik idag. Det är den jämt. Får lära mig massor om att medvetandegöra tankar osv.
Jag är en väldigt kognitiv person säger dom. Det kognitiva tänket är som gjort för mig.

Stötte på en av grannarna där idag. Jag vet att hon går där, men hon vet inte att jag går där. Hon blev väldigt förvånad när hon såg mig. Samma problem, bara skillnad i antal år som missbruket pågått.
Jag kom dit i ett tidigt skede. Det är jag glad för.
Hon hade nog aldrig kunnat tro att hon skulle stöta på mig där.
Det har jag mött flera gånger faktiskt, att folk inte riktigt tror mig när jag berättar att jag hade problem med alkohol. Att jag är nykter alkoholist. Att jag hade ett svårt missbruk.
Det stämmer inte med deras bild av vad en alkoholist är.
Då är man som min granne, det syns liksom…
Eller så sitter man på parkbänken eller hänger utanför bolaget.
Man är inte en vanlig 2 barnsmamma i allafall.
Och har man ett svårt missbruk så kan man inte bara lägga av.
Nähä.
Men det kunde jag.
Och utan ett enda återfall på 8 månader dessutom.

Det har varit en bra allahjärtansdag för mig!

Och en alldeles speciell dag för en av mina gamla kompisar. Idag är det 20 år sen han fick sitt nya hjärta!
Grattis mannen! Kul att du mår så bra!

GRATTIS LÄNGTARMAMMAN

princesstårta
Originally uploaded by studiozoe.

Ja må hon leva, ja må hon leva,
ja må hon leva uti 100 år!!
Javisst ska hon leva,
javisst ska hon leva
javisst ska hon leva uti 100 år!!

Hipp hipp
HURRA
HURRA
HURRA
HURRA

Var det såå enkelt??

Har suttit o fipplat med den där pst-filen(backupen på min outlook som jag skrev om i förra inlägget) ett bra tag nu. Försökt komma på hur jag ska kunna öppna den fastän jag tydligen inte anses vara behörig.
Läst på Microsoft och sökt o letat och stått i.
Men inte hittade jag nåt som kunde hjälpa mig..
Så jag tog en rövare, hehe.
Jag skickade filen till min e-mail, och simslabim, sesam öppnade sig….?!
Voila!! Nu har jag alla mina kontakter o gamla sparade mail igen.

Är det inte konstigt allafall, hur det är med dessa förunderliga apparater?
Utnämner mig härmed till datasnille! All by myself!