Idag har jag vågat mig utanför dörren igen. Tillomed utanför byns gränser. Jag åkte in till den stora staden, där det är ont om offentliga, tillgängliga, fräscha toaletter.
Det var en riskfylld expedtition då min mage har gått i total strejk pga alla ¤&#¤” mediciner.
Såja, nu ska vi inte ta i så vi spricker. Medicinen är förvisso bra för den &#*¤% infektionen i käken (lite småsur bara), men det har biverkningar jag gärna skulle slippa.
Om det är nån som skulle vilja veta mer om dom biverkningarna så kan ni ta ett par deciliter ricinolja och dricka det, vänta några timmar, så infinner sig ungefär samma effekt skulle jag tro.
Men min kära syster kom på den brillianta iden att köpa homeopatmedikamenter. Hon till o med erbjöd sig att betala för dom (hon har väl lessnat på att jag måsta ha akut paus var 5 minut när vi snackar i telefon)
Så jag berättade för tant Friskareänfrisk bakom disken om mitt lilla problem, 6 penicillinkurer på ett par månader. Hon ojade sig och tog fram piller o droppar för några nätta hundralappar.
Jag frågade hur länge jag skulle äta detta, men det kunde hon inte svara på, men förmodligen läääänge.
Finns inte nåt i min kropp som är som det ska efter denna behandling. ( Tack, jag har märkt det).
Nåväl, resan hem gick också bra. Inga missöden. (Tack)
Nu sätter jag min tilltro till dessa nya inslag i min pillerdiet och hoppas på det bästa.
Å tack allrafinaste söstrami för att du är så gullig!
Senaste kommentarer