Må bra

Jag har mycket funderingar kring det här med att jag mår så bra trots allt tungt som jag har bakom mig.
Det är ju jättebra att jag gör det, det är jag väldigt glad för. Nu börjar jag dessutom kunna lita på att det stannar, även om det kommer svackor.

Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite fascinerande att det kan vara så.
Det hade jag ju aldrig kunnat tro för sådär tio år sen när det kändes som att jag hade ungefär en miljon problem som jag skulle lösa.
Problem med mig själv.

Sen är det ju så att livet är ju ingalunda problemfritt nu heller. Det finns massor av saker som jag kämpar med.
Det händer saker hela tiden. Små och stora saker som ska tacklas o lösas.
Livet händer hela tiden.

Å mitt i allt det går jag omkring och tycker att livet är helt underbart…
Jag är så tacksam för det jag har.
Det beror säkert på att jag förlorade allt och stod utan både bostad, mina barn, vänner, släkt, familj och pengar.
Jag brände alla broar.
Det finns liksom inte så mycket som kan bli värre än vad det var då.
Det finns, men det hoppas jag slippa uppleva.
Allafall just nu.

Men hur kommer det sig att just jag klarade mig?
Jag vet ju svaret på den frågan, jag vet att det beror på mig. Men alla som möter svårigheter i livet kämpar väl med dom och vill få det bättre?
Jag vill faktiskt tro att jag har haft en del tur och lyckliga omständigheter också.
Och hjälp.
Jag har ju fått massor av hjälp och får fortfarande.

Det kommer saker till mig, sånt som jag behöver. Jag hittar det lite här o var på min väg.
Saker o ting löser sig på de mest förunderliga vis ibland.
Det kan vara allt från materiella saker till möten med människor som har nåt att lära mig.
Eller männsikor som tycker om mig för den jag är, det är också sånt som jag behöver och blir väldigt glad för. Som liksom tycker att jag duger - precis som jag är…

Just nu känner jag mig harmonisk. Och lycklig - tillfreds.
Jag är rätt nöjd med den jag är och tycker att jag duger bra.
Det är en skön känsla - speciellt eftersom det har varit precis tvärtom en gång i tiden.

Min väg handlar om kognitiv terapi, acceptans, mjukhet, snällhet, värme, ljus, kärlek, tro och en massa hjärtan!
Å en å annan ängel.
Närmare bestämt tre.

Å Kay Pollack.
Hans ord etsade sig fast djupt inne i hjärteroten på mig och har grott där under många år. Bit för bit har jag märkt att det han pratade om stämde, allt handlar om hur man ser på sig själv. Vad man tycker om sig själv.
Kärleken till sig själv och kärleken till andra människor.