Mitt förra inlägg kan nog misstolkas lite så jag tänkte klargöra ett par saker.
Jag tyckte det hela var väldigt roligt och skrattade länge åt det. Det visar på hur olika men ändå lika vi är.
Jag har fullt med bäbis och kärlek i huvududet. Jag vill knyta an till honom, känna mig trygg och älskad. Jag vill boa och göra allt klart inför litens ankomst. Mina tankar kretsar jättemycket kring hur barnet rör sig i magen, hur det ska gå på förlossningen osv. Det är där jag är.
Han å andra sidan, är på ett rätt liknande ställe, fast för honom handlar det om att få klart med alla jobb han har, så att han kan ägna sig åt sin familj när barnet kommer. Och så att han ska hinna in till förlossningen när det är dax. Han vill trygga ekonomin och se till att vi har det bra allihopa.
Så där ligger vi i varsin ände på sängen och funderar och boar i huvudet. Han har fullt upp med sitt praktiska, hur allt ska hinna bli klart, och jag har fullt upp med allt känslomässigt.
Sen har jag en humor som är rätt, jag vet nog inte vad det heter egentligen, men dråplig tror jag. Kanske inte alla förstår den? Jag fick en liten känsla av kommentarerna till texten, att det roliga i situationen inte riktigt framgick.
Så jag vill bara tala om att jag fattade precis vad det handlade om och jag tyckte det hela var skitkul, vi har skrattat åt det i flera dagar här hemma nu.
Jag mår lite si o så faktiskt. Känner mig allmänt hängig o ruggig, ungefär som innan man ska bli sjuk. Det är inte så kul. Ont i ryggen och höfterna o fogarna. Jag går på koll ett par ggr i veckan för att se att inte blodtrycket sticker iväg uppåt. Det är väl främst havandeskapsförgiftning som är oron.
I måndags skickades jag till förlossningen på bedömning eftersom värdena såg lite knasiga ut. Men det visade sig sen att allt var ok så jag fick åka hem. Men då trodde vi att det var på G och att jag skulle få tid för igångsättning. Hade ju varit rätt så skönt, men det var ännu skönare att toxproverna var bra och att det inte var nån fara med mig och barnet.
Jag har pulat lite här hemma, i sakta mak. Har fått order om att vila, så det är ingen megafart direkt. Men skötbordet står där det ska och idag ska jag väl packa BB väskan tänkte jag. Det närmar sig med stormsteg nu.
Mamma o hennes man är här och hälsar på och det är rena rama lyxen! Igårkväll kom brorsan o hans fru ut hit och vi grillade och satt o snackade länge. Jag bara myser. Det är så normalt, så vanligt, så familjärt och jag bara njuter. Det är sådär så jag nästan börjar grina när jag skriver om det. Det betyder så attans mycket för mig, det här med familjen. Det har varit så mycket knas i så många år, och nu funkar det bara, och det är helt underbart!! Jag har vad jag behöver runt omkring mig, och jag förundras över att det kan vara så bra. Att jag får ha det såhär bra, att jag har kommit dithän i mitt liv, att jag är värd det, att jag har skapat det. Det är stort. Och är så tacksam.
Senaste kommentarer