Bröllopsberättelse

13 09 2007

Det är många saker som gör att det är svårt att blogga just nu..
Liten Siri är såklart en orsak, dock inget jag stör mig på. Hon är bara så himla go och jag är så lyckligt lottad som får vara mamma åt den ungen!!
Sen finns det andra, inte lika mysiga anledningar, En är att vi har haft nån form av elfel här i huset, (pga blixtnedslag) vilket gjort att bara hälften av all elekronisk utrustning funkar som den ska. Det är ett himla fixande varje gång jag vill ut på nätet. Det ska kopplas om sladdar både hit o dit och det blir jag galen på, då är det liksom lättare att låta bli. För när jag väl är klar med det är det alltid nåt annat som ska ha min uppmärksamhet.
Plus att jag blivit helt värdelös på att stava - fattar inte vad det är med mig..Jag hade alltid alla rätt på stavning i skolan och det har aldrig förut varit ett problem. Konstigt.
Dessutom är närminnet uselt…
Stress gissar jag, eller nåt. Inte för att jag känner mig stressad, men det har ju onekligen hänt en del i mitt liv senaste åren…
Eftersom jag inte är ett dugg hypokondrisk så går jag inte omkring o tror att jag har en hjärntumör……
Det är väl det där som kallas svart humor tror jag - eller…?

Oh well…
Bröllopet var kanonbra! Det blev en toppendag!
Jag var på salong mellan 10 och 12.30 och blev fin i håret och sminkad. Makeup tjejen var skitduktig, hon använde en mineralmakeup och det var helt otrolig!!! Kanonbra!
Kommer inte ihåg vad det heter, men det lär vara Hollywoodskådisarnas nya favorit :-)
Sen åkte jag hem till lillebroren o hans fru där tjejerna, och mina syskon med respektive befann sig.
Klädde mig där och åkte sen till kyrkan med söstra mi.
Vi kom lite försent, sisådär 5 minuter. Guten min var helnojjig eftersom han uinte kunde få tag på mig på telefonen..ooops..
Vi mötte upp min kompis som gjort blommorna utanför, och fick alla buketter och corsage, och sen var det bara att börja gå då..
Klänningen var liiite för stor så jag trampade på den, och ena axelbandet envisades med att åka ner, så jag hade fullt sjå att fixa det och missade lite att njuta av stunden.
Men när vi väl började gå upp för altargången var jag hyfsat med igen. Det var så häftigt att se alla mäånniskor som kommit dit för att dela den här stunden med oss…
Där stod folk o lipade, och jag hade ett smajl från öra till öra..
Prästen vi hade är riktigt riktigt bra..Rolig, engagerad och mån om alla, så allt blev jättebra. Vi stod vända ut mot församlingen vilket var härligt!
Flickorna sjöng, först Cecilia Wennerstens “Det vackraste”, sen Sonja Aldéns “För att du finns” och sist “Älska mej” av Ainbiuskarna.

Sen ut ur kyrkan och ta emot gratulatioer och några kilo risgryn i dekolletaget….
Från kyrkan åkte vi sedan flakmoppe!! Helt underbart!! Vi skrattade hela vägen och fick applåder när vi åkte. Det var skitkul!
sl270502bloggkopia.jpg

Innan middagen så välkomnade brosan o hans fru alla eftersom dom var värdpar och toastpar. Dom gjorde ett helt fantastiskt jobb under hela kvällen..perfekt avvägt allting med sånger o tal osv. Många goa skratt bjöd dom på också.
Det hölls en del tal under middagen. Ett av talen hölls av min 13-åriga lillfia….Hon lyckades få nästan varenda öga vått. Lilla skruttan…
Jag sjöng en sång för min Gute, hans favoritlåt alla kategorier, “Helt galen i dej” av Thomas Ledin. Jösses vad nervös jag var, och som jag har tränat!! Fixat bakgrundsmusik o grejer på nätet…ojoj. Men så la cd:n av precis när bästa strofen i hela låten kom. Men men, shit happens, jag lyckades få min älskling rörd till tårar ;-)
Hela kvällen var så fylld av kärlek och det var helt underbart.
Lillebror skulle hålla ett tal också, men det gick sådär. Han blev så rörd, så han har lovat mig att jag ska få höra det på tu man hand. En del fick han dock fram och det var himla fina ord.

Tårtan hade hunnit säcka ihop litegrann innan det blev dags för den. Men det gjorde ingenting, det var supergod! Jag var så stolt över min skapelse!!
Fyllningen blev vit chokladmousse och hallonmousse..inte dumt alls!

Vi hade sk brudvisning också. Det är en gammal gotländsk tradition. Brudparet går ut utanför festlokalen och visar upp sig och bjuder på gotlandsdricka och salta kringlor. Jag blev helt förvånad när vi kom ut, för det var MASSOR med folk!! Som hade kommit för att se på, och gratulera oss. Min darling hade förvarnat lite opm att det kunde bli mycket folk, men jag tänkte väl att..jaja…vi får väl se. Så intressanta kan väl inte vi vara - typ. *s*
En annan kul tradition som finns här är att man bygger en äreport in till gården eller till festlokalen. Som en jättestor brudbåge typ.
Det brukar vara vänner o bekanta som ordnar med det.

Hans äldsta, bonusettan tog tag i det, och fixade med hjälp av dom andra barnen och mina syskon med respektive, en JÄTTEFIN äreport.
Den står ännu kvar :-)
Det är dags att ta ner den nu, men det är ju sån fin! Lövad med björk, och sen har dom hängt upp olika föremål som är förknippade med oss.

Å det finns så mycket att berätta, men jag får nöja med med det här idag, för nu har Siri vaknat och kallar på min uppmärksamhet.

Solong!