Nä, nu får jag ta och kamma till mig och komma igång med bloggandet igen. Var inne o läste lite hos Märtagreta och kände dirket hur det började klia i fingrarna.
Jag är med i en mammagrupp på nätet, och vi mailar hej vilt till varandra så därigenom blir det ju en del hackande på tangentbordet. Sen är det väl så att nu när jag är här inne i bebisbubblan så tycker jag att det kanske blir lite tjatigt för er att läsa om det hela tiden. Men så kom jag ju på att det är ju min blogg, som jag har för min skull….*s*
Den lilla damen är såklart helt ljuvlig. Hon är nu snart 4 månader och jag fattar inte vart tiden tar vägen! Hjälp! Jag hinner inte med!!
Jag tycker att det vore lagom om varje månad i hennes liv nu första året, var ungefär två eller tre gånger så lång. Då kanske jag skulle hinna med lite bättre.
Sen får jag väl skylla mig själv också, som har sett till att ha så förbenat mycket annat att stå i när hon är så liten…det är lätt att vara efterklok!
Men nu är det lugnt i allafall.
Nu är det hus o hem o familj o bebis o maken o alla barnen som gäller. Och jag myser. Åsså myser jag lite till. Sen blir jag förbannad på alla saker överallt och alla skor i hallen, å sen kommer jag på att det är ju såhär jag vill ha det, åsså myser jag lite till.
Sen blir jag galen på tonåringarna en stund, å sen myser jag igen, men det är väl så det ska vara antar jag.
Jag njuter av den här lilla Siran också, Siran är ett av alla smeknamn hon har. Nu ligger hon på sin babyfilt på golvet o lajjar o låter hemskt kul.
Det är så underbart med det här tålamodet jag har nu, och jag önskar att jag hade haft det för mina stora flickor också när dom var små.
Ont har jag, i nacken. Det tycks inte vilja gå över. Jag var på naprapatbehandling några gånger, men det blev VÄRRE!! Hur fan det nu kan bli det. Jag borde bråka om det, å se till att få pengarnma tillbaka, det rör sig allafall om 5-6 behandlimngar á 420 spänn. Men det är så jobbigt att bråka, å han kommer säkert allafall bara säga att det är mitt fel alltihop.
Blä!!
Så nu äter jag Ipren o Panodil (på läkarens inrådan)och väntar på remiss till sjukgymnast. Skitkul!
Smärta är inte kul, men uppenbarligen lär man sig att leva med det. Vissa dagar är jag som ett åskmoön för det är så jobbigt, andra dagar sover jag flera timmjar. Å ibland funkar det bra. Olika bra olika dagar helt enkelt.
Nu tycker Siri att det är himla TRÅKIGT att ligga på golvet, så jag avslutar här.
See U soon!
Senaste kommentarer