Bordelineutbrott

Japp, så är det. Here we go again eller nåt.
Jag trodde att mina dagar som psykstörd var över men så var inte fallet.
Kasta nån ny utmaning på mig så rasar jag som ett korthus.
Kämpar som ett svin för att hålla näsan ovan vattenytan. Det är ett steg i taget som gäller.
Ångesten river i mig som den inte har gjort på 2,5 år, spriten är inlåst och krissamtal bokade.

Det är ju det jag har väntat på hela tiden, och jag antar att man får vad man ber om.
Det som är så synd nu är att jag kan ju inte skriva om det här eftersom jag inte längre är anonym. Delvis mitt eget val, delvis andras.
Jag har varit för oförsiktig med vem jag har lämnat ut min blogg till.
Mitt behov av att skriva av mig jobbiga saker finns kvar, och sålänge dom handlar enbart om mig är det ju en sak, men när det är andra inblandade blir det knepish.

Shit happens

Har mått riktigt uselt i snart en vecka, men det är på bättringsvägen. Det är inte alltid så lätt det där med att navigera genom livet.
Idag ska jag iväg på samtal, ska bli skönt. Och jag tror att jag en gång för alla nu insett att det är som det är med mig. Jag kan må bra o funka som vem som helst i långa perioder, men händer det nåt som triggar mina gamla demoner tillräckligt så åker jag dit.
Jag har ju velat tro att jag är ”frisk”, men så är tydligen inte fallet. Däremot är jag jävligt mycket bättre på att hantera skiten när den dyker upp.

Idag ska några av kidsen ut o köra amerikanska varianten, klä ut sig och tigga godis. Är väl inte helpigg på idén, men dom får hållas.
Jag o maken tänkte ta en tur runt kyrkogårdarna i helgen istället. Det blir nog på söndag.

Siri har hållit mig vaken ett par timmar inatt. Det har inte hänt många gånger, så jag ska inte klaga, men jag tror bestämt att damen själv är lite trött.
Hon har precis blivit 5 månader och är som solen själv, glad o charmig och otrolig nöjd med sin tillvaro.
Det är coolt.
Hon har börjat äta lite pureér och det är ju kul, morotspuré överallt typ
Idag tänkte jag introducera lite gröt, tycker det börjar bli dags för det.
Mamman behöver lite tid för sig själv mellan varven, och då är det ju himla bra om nån annan kan ge henne nåt att äta.
Främst vill jag komma iväg ut och rida lite, och kanske gå o simma, det skulle vara superskönt. Jag har så förbannat ont i kroppen.

Idag SKA jag boka en massagetid. Innan jag stelnar ihop fullständigt. Känns som att ena skulderbladet sitter fast vid revbenen ungefär. Inte skönt alls. Ena höften, knäna, axlar, nacke o huvud.
Inte så konstigt att det tär antar jag.

Nu ska jag ta tag i den här dagen.

Solong!