Fort går det, det har man ju konstaterat ett antal gånger. Häromdan var vi på öppet hus på ett gymnasium som Tonårsfian funderar på att söka till. Vi knallade in på infomötet i aulan och jag hade Siri på armen. Rektorn tittade på oss och skojade ” Hon är väl lite för ung för det här”.
Jo, sa jag, men så fort som hon växer så är det nog bäst att vara förutseende.
Lillstumpan blir 6 månader imorgon. Och jag har precis börjat fatta att hon är här för att stanna.
Det är en lyx utan dess like att spendera dagarna tillsammans med henne. Å vad jag önskar att jag hade kunnat ge Tonårsfian och Lillfian det här som Siri får nu, tålamod, tid, lugn, harmoni…
Dom får det nu men det gör ont i mig ibland när jag minns hur det var när dom var små.
Jag vet att jag gjort allt jag kan för att hjälpa dom läka de sår dom fick då, men hur det än är så hade jag ändå velat att dom hade fått ha det bättre.
Det jag ångrar mest är allt gap o skrik, och all frustration som fick utstå.
Nu är det som det är och jag kan inte ändra på det som varit, men det gör i allafall ont i mig!
Jag lästa precis en artikel om roliga saker ur barnamun
Jag har också ett antal exempel på det.
Här kommer ett par:
Vi åkte buss Tonårsfian o jag, hon var nog ungefär tre år. In på bussen kom en dam med en stor o ståtlig schäfer. Tonårsfian blev alldeles betagen av den fina hunden och sa att den var så fin.
“Åå den har så fin svans” sa hon…”Ja, det har den”, sa jag. Så såg jag hur hon funderade lite, å sen sa hon högt o tydligt så alla hörde
“Min pappa har också en svans”
…..
Åsså har vi det där med hur barn kommer till världen. Den bästa frågan jag nånsin har fått, var av Lillfian för ungefär 5 år sedan när dom fick en lillebror hos pappa.
“Mamma…..jag vet ju hur bebisar kommer ut ur magen….men hur kommer dom IN i magen?”
Jag förklarade hur det hela går till på et ungefär, som man gör för ett barn i 9 årsåldern.
Då kommer det bästa…
“Näääää….fy vad äckligt! Så har INTE pappa o bonusmamma gjort!!!”
Nähä sa jag, men det måste dom ju ha gjort annars kan det ju inte bli några barn.
Men hon fortsatte att hävda att det var en omöjlighet och då frågade jag hur lillebror hade blivit till istället.
“Dom har bara SOOOVIT bredvis varandra”
….
Vi kom in på en restaurang i Stockholm där dom hade ett stort saltvattensakvarium med stora och färggranna fiskar i.
Tonårsfian var kanske 2..
Hon pekade storögt på akvariet och sa
” Vicka tooora pittar mamma”
…..
Solong!
Man kan tyvärr inte ändra det som varit utan det gäller att göra det bästa av det som kommer. Jag är säker på att dina flickor är otroligt glada över hur bra allt har blivit nu! Du har fortfarande mycket att ge dem!
Ha en fin helg!