Jag har en syster, en riktig syster o hon är den bästa syrran i världen! Vi har haft en massa kontroverser när vi var yngre och vår kontakt var minst sagt infekterad i många år.
Men så började vi hitta tillbaka till varandra för tre år sen. Vi började nästan på nytt. Vi lärde känna varandra som de två vuxna kvinnor vi är.
Och jag älskar min syster så vansinnigt mycket!
Hon har hjälpt mig på ett sätt som är helt ovärderligt.
När jag har haft det som allra jävligast, så har hon funnits där och backat upp.
respektfullt, kärleksfullt och så klokt. Jag undrar vart hon får alla klohketer ifrån, för hon är den klokaste jag vet.
När jag levde i en relation som var allt annat än bra för mig, så hade hon tålamod. Hon lyssnade, hon stöttade, hon tröstade, hon fick mig att börja se att jag var värd bättre. Hon hjälpte mig att se vad som var jag o mitt, och vad som var hans.
Vad jag kunde göra och framförallt vad jag INTE kunde göra.
Med hennes hjälp lyckades jag till slut ta mig ur och börja läka ihop igen.
Jag minns när vi precis hade börjat hitta tillbaka igen, och jag bröt upp med honom en av alla gånger, jag var jättedeppig. Verkligen supernere.
Då åkte jag ner till henne där hon bor och stannade i en vecka.
Hon pysslade om mig, gav mig mat, tog ut mig på promenader, visade mig roliga saker jag kunde skratta åt (hon visade en rolig kattfilm som jag satt o glodde på om o om igen jag vet inte hur länge, bara för att det var så jävla skönt att äntligen skratta). Hon lät mig vara ifred med mina tankar o gav mig utrymme, hon lyssnade när jag ville prata, hon stöttade o kramade o talade om att jag var värdefull.
Vi skrattade massor, och det var så underbart, att få skratta. Jag hade inte skrattat på evigheter!
Sen gick jag tillbaka till honom i allafall, lyckades lura mig ännu en gång, men inte ens då gav hon upp.
Vilket tålamod!! Vilken maktlöshet hon måste ha känt. Men hon stannade kvar, lyssnade ännu mer, hjälpte mig igenom skammen när jag ännu en gång kom underfund med att jag misslyckats.
Just skammen, den har varit så jobbig med många andra, jag har skämts så överjävligt över att jag inte fattade, att jag inte såg när alla andra gjorde det. Men hon hjälpte mig att hantera det.
Det här har blivit aktuellt nu eftersom Trassel är tillbaka. Jag känner igen mig massor i henne och hon i mig. Våra historier har många likheter o många olikheter. Jag läser och mitt hjärta blöder, och jag hoppas, att jag kan förmedla nånting av allt det som min syster gav mig, till henne.
Jag vet att hon också har fantastiska människor omkring sig och det är jag så glad för. Det behöver man!
Syrran, du är min förebild, min idol och min livräddare! Jag kan inte riktigt hitta så stora ord som jag skulle behöva för att kunna tala om för dej hur mycket du betyder för mig, men jag vet att du vet det. Och det känns bra.
Jag älskar dej!
Solong!
Senaste kommentarer