Värken i kroppen tilltar med oroväckande fart tycker jag. Jag har försökt att ignorera det så gott det går, men nu går det inte längre.
Nu har det blivit så att det påverkar hela min dag, inte kul.
Igår var en bra dag, jag hade inte speciellt ont alls, jag var glad och hyggligt energisk.
Dagen innan var hemsk, jag hade så ont att jag var på gränsen till tårar flera gånger.
Idag är likadant.
Men – idag ska jag få massage!! Klockan 16 kommer en tjej hit, med bänk o allt, och masserar min onda kropp. Det ska bli så härligt!
Jag har äntligen tagit mig i kragen o bokat en tid hos sjukgymnasten, den 8 januari bidde det.
Orsaken till allt ont vet jag bara delvis, nacken o axlarna har ju spökat sedan jag var 17. Men resten – antar att det beror på 10 år av övervikt kombinerat med en tung graviditet. Det tar väl sin lilla tid innan kroppen är tillbaka efter det. Jag gick ju faktiskt upp 28 kilo och det är klart att det är en stor påfrestning på knän o fötter.
Suck….denna förbannade övervikt.
Att det ska vara så satans svårt att få bukt med.
Jag ligger nu på BMI 33 och skulle behöva gå ner 23 kilo för att nå BMI 25.
Oj så skönt det skulle vara att slippa släpa omkring på alla dom kilona.
Det är rätt mycket. Siri väger 10 och henne orkar man ju inte bära några längre stunder. Det är alltså som att släpa omkring på lite drygt 2 Siri hela dagarna….
Nä…nu blir det till att odla viljan som syrran säger. Samla motivation och jobba med det mentala. Å sen se till att komma igång på allvar.
Idag är det mammagruppen som gäller. Det är mysigt, vi träffas en gång i veckan.
Sen gudomlig massage…
Solong!
Visst är det jobbigt med övervikt! Från och till har jag vägt för mycket men för tio år sedan gick jag ner rejält och håller numera vikten. Men det kräver ork och motivation vilket inte alltid är så lätt!
Hoppas massagen hjälper mot din värk!
Jag kan allt om värk, hela mitt vuxna liv har jag levt med värk, men idag är det överkomligt och inte lika frekvent. Jag tror att nu, när du äntligen ”får” må bra så sätter kroppen igång att reagera på allt du varit med om i ditt liv. Det blir nog bättre, men är en ”pingel” ifrån din kropp och själ.
Om det är någon tröst så hade jag inte gått ner ett gram när min dotter var fem månader, idag har jag gått ner 25 kilo, och hon är två år och tre månader. Det tar tid, i alla fall för mig, och när man ammar får man ta det lugnt, då man inte kan göra mycket med maten, men GI är okej att äta om man ammar, utan första spurten, då man hoppar över ALLA kolhydrater slaviskt första två veckorna. Det ska man inte göra när man ammar. Jag slutade med bröd, hårt och mjukt i februari förra året, även potatis, pasta och ris, (även fullkorn) åt grönsaker istället till kött, fisk, ägg. Sen kom jag fram till att jag åt för stora portioner, då jag såg ett par program av Paul Mc Kenna, mellan varje tugga la jag ner besticken, smakade medvetet på maten och åt inte om jag inte fick ägna mig helt åt att äta, för tänker jag på annat så hinner jag få i mig på tok för mycket innan jag upptäcker att jag är mätt. Idag äter jag otroligt lite mot för förut.
Så ta det lugnt, du är vacker, strålande, underbar, med eller utan övervikt. Och den kommer försvinna, inte lätt, men eftersom.
kram på dig!