Japp, bottennapp igen. Det är bara att stå ut, hänga kvar, låta tiden ha sin gång. Det går över, tids nog. Ibland tar det 2 dagar, ibland ett par veckor. Nu har det gått neråt sen julafton. Började med en ofattbar trötthet, vilket ju inte så konstigt, jag har ju kört på i 190. Det var ju kul att förebereda jul…
Nu är tröttheten förlamande. Jag vill bara sova.
Åsså skäms jag.
För att jag är såhär.
Så långt hade jag kommit.
Skulle kunna ha att göra med att det är omprövning på sjukbidraget på gång. Oron inför det, ovissheten. Hur kommer det att bli? Vad händer nu?
Nu ska jag peta i Siri lite mat. Sen ska jag väl ta mig själv i den kragen och röja lite i käket. Mat ska vi väl äta också, det är nog inte så nyttigt att leva på sockerkaka.
Solong
Det blir bättre!
Kram!