Skit också

Det var inte bättre idag när jag vaknade. Fortfarande denna tungsinthet, och nåt annat oroligt i kroppen som jag tycker mig känna igen. Ångest??
Det är EVIGHETER sen jag hade det, och det har för det mesta funnits nån uppenbar anledning till det.
Det gör det inte nu såvitt jag vet, jag får väl ta en sån där själsökardag och se om jag hittar nåt där inne i hjärnvindlingarna. Risken är väl bara att jag springer på en massa gamla spöken…urk.
Jag vill bara krypa ner i sängen igen o dra täcket över huvet.

Men……
Solen skiner idag!
Alla barnen mår ok och är friska
Jag har en man som jag älskar o han älskar mig
Jag har vänner, flera stycken
Jag har mina syskon
Jag har tak över huvet
Jag har mat på bordet

Tung o trött

Jag har varit så hängig på sistone. Vet inte riktigt vad det är men jag har mina funderingar.
Sjukbidraget ska omprövas, åsså en massa annat shit, massor av tankar som snurrar i huvet.
Pratade en lååång stund med älskade söstra mi förut. Hon är så bra att prata med, hjälper liksom till att få allt på plats igen och det är så skönt.
Men tröttheten o tungheten är kvar.
Tror att det är så att nu när livet inte är så kaotiskt längre utan att det flyter på, då kommer tröttheten. Det har ju vart rätt rörigt de senaste tio åren, fullt upp liksom.
Det fanns liksom inte så många andningspauser.
Åsså är det det där med mina krav på mig själv. Jag får jobba på det hela tiden, att sänka kraven och acceptera att det är som det är.
Men det är så svårt.
Ska utveckla det där mer sen när jag har mera tid, nu ska vi in till kusinerna o fira 14-åringar.

Sömntuta

Nu sover lilla stumpan en stund. Min lilla gumma, hon är så himla go.
Hon satt på golvet och lekte en stund förut, å då lade sig Ella (valpen) alldeles nära och lekte lite hon också. Dom är för söta dom där två!
På kvällarna när jag lägger mig i sängen för att amma Siri innan hon ska sova, då ska ju såklart Ella vara med. Då lägger hon sig där jag har tänkt lägga Siri, och det blir lite bök o stök innan vi får till det så vi får plats alla tre.
Sen får man passa sig för vassa små valptänder….
Och vass lite Siritand med för den delen. När hon är på bushumör så biter hon, och det gör fruktansvärt ont. Jag hojtar till, och hon garvar, sitt allra busigaste skratt =)
Då ska man försöka se arg ut, det går sådääär….det är svårt att vara arg när hon flinar så..
Hon har kommit på att man kan leka tittut. Förut när hon var i sin gåstol, fick hon tag i ett par mjukisbrallor som hängde över en stolsrygg. Sen var det tittut…ska försöka knäppa ett kort på det nångång, det ser ju för härligt ut!!
Hon lyckades inte riktigt att få byxbenet över ögonen liksom, men det funkade ju lika bra att lägga det bakom nacken.

Ella sussar också nu och snart kommer tonåringarna hem från skolan. Då fylls hela huset med liv o tjatter o musik och fnitter. Full rulle.
Det blir tidig middag idag, för vi ska till stan o fira födelsedag sen. Min lillfia och bonusbarnas kusin har fyllt 14 bägge två.
Där finns en ståtlig Grand Danois och det ska bli välldans kul att se vad lilla Ellapluttan tycker om honom. Kaxig är hon ju så att det räcker, och rasen är duktiga nötvallare, så en grand danois är nog ingen match för henne! =)

Solong!

Grimastävling

Hon kan, den lilla. Det blir många asgarv varje dag =)

Här är tävlingen!! Ni röstar väl!!!

Uppdatering

Jag kom alltså fram till att jag inte vill vara utan min blogg. Så var det med det.
Så vad har hänt sen sist?
Såret efter tanden har läkt ihop bra och värken gick över efter lite drygt en vecka. Det var rysligt skönt att bli av med den, värken alltså.
Vi har hämtat vår lilla valp, söta lilla puppyn. Hon är supermysigt och väldigt intensiv. Det är tur att jag inte visste hur mycket job det var med en valp, annars hade jag nog backat.
Jag är nu helt låst hemma. Kidsen kommer hem vid tre rycket på dagarna och då tar dom hand om valpen. Då har jag för det mesta så mycket annat att komma ikapp med, tvätt, matlagning, handling, vila o shit, så min tid räcker inte riktigt till just nu.
Jag måste hitta nåt sätt att kunna prioritera mina prommisar. Saknar dom väldans

jaghar varit hos sjukgymnasten för all värk. Fått lite övningar som jag har gjort i några dagar. Det har resulterat i ännu mera värk – suck.
Jag ska inte äta ipren enligt njurläkaren (trots att det inte är nåt fel på njurarna), och alvedon räcker inte till. Har fått nåt annat som heter dexofen men det fick jag för värken efter tanden och det vill jag inte ta eftersom det är lite starkare värktabletter.
Så…vad gör man? Biter ihop och blir en surkärring.
Inte kul.

Sirigumman mår förträffligt! Hon har fått en gåstol och den gillar hon skarpt. Det är skönt att få upp henne lite från golvet nu när vi har lilla valpen.
Hon är med i alltombarns grimastävling =)
Jag hoppas att ni går in o röstar på vår lilla guteprinsessa!!

That’s it for now.
Siri sover, Ella sover. Jag ska dammsuga klart här nere och ta en kopp java – mums.
Sen ska jag väl göra dom där förbannade övningarna så kanske det blir bättre så småningom.

Solong!

Ny familjemedlem

Låt mig presentera ELLA. Hon är 9 veckor. Bedårande och väldigt mysigt, ganska busig och alldeles alldeles underbar!!
Västgötaspets heter rasen, himla mysiga!

Tittut!!!!

Inte fan klarar jag mig utan min blogg.
I’m back =)

Steget efter

Jag har svårt att hinna med. Jag ligger hela tiden ett steg efter med allt. Missar tider hos läkare, glömmer lämna prover i tid, glömmer ringa viktiga samtal.
Missar att lämna in ansökan om fortsatt sjukbidrag, det är ju toppen. Mitt går ut nu.
Det stör mig som fan.
Här hemma ligger jag inte direkt i fas heller.
Massor som ska göras, städas, tvättas. sorteras papper, sättas upp tavlor o hyllor osv.
Nu i veckan har jag gjort en del i allafall. Fick upp ett gäng hyllor på kontoret, nu ska jag bara sortera in drivorna med papper o annat som ligger överallt.
Jag har städat källaren o kontoret ett flertal gånger, men till vilken nytta. Det tar ett par veckor sen ser det ut som vanligt igen.
Jag känner mig som en satkärring som tjatar om hjälp hela tiden, så nu har jag låtit bli att be om så mycket hjälp på sistone, och då blir det såhär.
Jag har ju mitt projekt med vikten och promenaderna också, det tar mycket tid att gå 15000 steg om dan.
Åsså har jag dragit ut tand….till slut kom jag iväg för att lämna njurproverna.
Känner det lite som att jag håller på att drunkna i jobb här.
Jag satte fart nere i tvättstugan häromdan. Sorterade upp i korgar och ikeakassar och tvättade 5-6 maskiner.
Sen pjukade det lixom av, men jag var ju nästan ifatt.
Ajöken

Ont och Karl-Petter

Jag har ont. Det är tur att det finns värktabletter. Synd att dom inte riktigt räcker hela vägen bara.
Nu ska jag ägna mig åt favoritsysselsättningen – vänta.
Ha tålamod och vänta.
Låta bli att peta o vänta.
Ta mera värktabletter o vänta. 
Tugga bara på ena sidan och vänta.

Det där var ironi.

Jag har världens sämsta tålamod…nåja, kanske inte världens, men väldigt dåligt.
Å det är väldigt väldigt svårt att låta bli att pilla ut saker som fastnar i det gigantiska hålet efter tanden.
Jag kanske borde slänga ut alla tops. Fast frågan är ju vad jag skulle hitta på istället så topsen får stanna. Jag pillar inte så mycket - bara lite.
Nog om det.

Hörde årets hittills roligaste kommentar idag på Let’s dance. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig.
Det var Karl-Petter, värmlänningen. Han är grisbonde och inte ett dugg dansant, nåt av det mest ograciösa jag sett på länge. Men ack så rolig.
På ett ställe i koreografin höll han för sina ädlare delar och programledaren kommenaterade det efter dansen.
Då sa han på breeeeed värmländska, i direktsänd TV.
-”Jaa, en spark på tasken är ju inte så gött”

Så bonnigt liksom….

Jävla skit och ynkipynk

Detta ÄR verkligen en never ending story…..som jag har tröttnat på för längesedan.
Det här med cystan i käken och tanden som skadades vid operationen. Suck.
Idag skulle jag rotfylla den. Jag var där strax före jul och gjorde förarbetet för rotfyllningen. En inte alls särskilt kul upplevelse.
Idag var liksom sista rejset då.
MEN, då upptäckte tandläkaren, som för övrigt är superdupergullig, att det var en spricka i tanden.
Hon kallade in en kollega som fick kolla med sina luppbrillor, och hon såg också att det var spricka, närmare bestämt flera. Ytterligare en stycken gullig tandläkare kom in o konstaterade samma sak.
Så då var frågan, ville jag lägga ner 3500 kronor på en tand som det kommer att bli problem med framöver?
Det kan ta ett år och det kan ta tio och allt däremellan.
(Har man en spricka som går djupt ner nedanför tandbenet så blir det problem.)
För pengarnas skull så hade jag varit beredd att ta chansen, men jag har blivit så himla rädd för att hålla på och rota omkring i truten nu, så jag sa att dom fick ta bort den istället.
För med min tur kan jag ge mig fasen på att den inte kommer att hålla i tio år allafall, snarare tio månader.
Så då kom nästa problem, att få ut tanden. Å det var ju inte enkelt. Det var en kindtand och den var urborrad eftersom den var preppad för rotfyllning.
Så den gick ju bara sönder . . .
Till slut, efter MYCKET meckande, dragande o slitande, X antal jävligt obehagliga bedövningssprutor modell gigantiska och borrande för att få den i två delar, så fick dom ut tanden.
Nästan.
Det blev en bit kvar. Såg dom på röntgen.
Suck….
Jaha…det KAN också gå bra. Det går bra för 3 av 4, men för den fjärde blir det problem. Ni kan ju gissa vilken grupp jag tillhör. Inte tror jag att det är ettan, tvåan eller trean allafall.
Och om det nu blir problem så måste man operera ut den biten.
Så då står jag inför två eventuella käkoperationer nudå.
Hur kul är det?

Och eftersom det här är min blogg så tar jag mig friheten att gnälla och bitcha. Jag har haft ett rent helvete i en massa år på en massa andra plan, vad fan ska jag med detta till??
Kan det inte bara få vara lugnt nu? Kan jag inte få slippa en massa problem med cystor i käkar, värk i hela kropppen, njurproblem sena nässkiljeväggar o annan skit. Jag vill inte ha det så. Jag VILL INTE!!!!!

Solong