Jag har ont. Det är tur att det finns värktabletter. Synd att dom inte riktigt räcker hela vägen bara.
Nu ska jag ägna mig åt favoritsysselsättningen - vänta.
Ha tålamod och vänta.
Låta bli att peta o vänta.
Ta mera värktabletter o vänta.
Tugga bara på ena sidan och vänta.
Det där var ironi.
Jag har världens sämsta tålamod…nåja, kanske inte världens, men väldigt dåligt.
Å det är väldigt väldigt svårt att låta bli att pilla ut saker som fastnar i det gigantiska hålet efter tanden.
Jag kanske borde slänga ut alla tops. Fast frågan är ju vad jag skulle hitta på istället så topsen får stanna. Jag pillar inte så mycket - bara lite.
Nog om det.
Hörde årets hittills roligaste kommentar idag på Let’s dance. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig.
Det var Karl-Petter, värmlänningen. Han är grisbonde och inte ett dugg dansant, nåt av det mest ograciösa jag sett på länge. Men ack så rolig.
På ett ställe i koreografin höll han för sina ädlare delar och programledaren kommenaterade det efter dansen.
Då sa han på breeeeed värmländska, i direktsänd TV.
-”Jaa, en spark på tasken är ju inte så gött”
Så bonnigt liksom….
Senaste kommentarer