Jag har varit så hängig på sistone. Vet inte riktigt vad det är men jag har mina funderingar.
Sjukbidraget ska omprövas, åsså en massa annat shit, massor av tankar som snurrar i huvet.
Pratade en lååång stund med älskade söstra mi förut. Hon är så bra att prata med, hjälper liksom till att få allt på plats igen och det är så skönt.
Men tröttheten o tungheten är kvar.
Tror att det är så att nu när livet inte är så kaotiskt längre utan att det flyter på, då kommer tröttheten. Det har ju vart rätt rörigt de senaste tio åren, fullt upp liksom.
Det fanns liksom inte så många andningspauser.
Åsså är det det där med mina krav på mig själv. Jag får jobba på det hela tiden, att sänka kraven och acceptera att det är som det är.
Men det är så svårt.
Ska utveckla det där mer sen när jag har mera tid, nu ska vi in till kusinerna o fira 14-åringar.
Senaste kommentarer