Jävla skitborderline

Jag hatar den här jävla åkomman jag har. Allt som har att göra med känslor blir så satans svårt. Det är svårt att vara fru, mamma,bonusmamma, syster, dotter och vän.
Mellanmänskliga relationer…..det är ju allt…och inte kan man fly från skiten heller. Då skulle jag behöva leva som en eremit ute i skogen utan relationer till andra människor överhuvudtaget.
Det funkar ju bra om man vill vara normal! (ironi)

Det konsumerar mig fullständigt om det är nåt som är jobbigt. Inte sådär att jag kan funka ändå, utan allt stannar liksom av. Alla männsikor har ju problem i sina relationer till andra av o till, det hör till livet, det är så det är.
När jag har det så får jag ångest, får värk o ont i huvudet, mår som en påse skit helt enkelt.

Jag är så jävla less på det här. Trodde i min naivitet att det skulle vara bra nu, bara för att jag gjort mig av med en massa elände. Tji fick jag. Livet går visst vidare med nya utmaningar. Helt vanliga såna. Å det är så det blir så tydligt att det finns kvar, det där som jag hatar o inte vill ha. Borderlineskiten.

Skitskitskitskitskit!!

Jag känner mig som en halv människa. Som ett stort fel, misslyckad, förbrukad. Å hur fan ska man orka ett halvt liv till med det här??

Det är ju en jävla tur att det inte känns såhär varje dag. Och att jag har en massa människor omkring mig som supportar o stöttar. Fast det gör ju å andra sidan att jag känner mig ännu mer misslyckad….bara för att jag behöver så mycket hela tiden.

Laggårdsinvigd liten Siri

Vi var ute på sudret (Södra gotland) igår och hämtade Bonusfian som har praoat hos en veterinär och bott hos makens kusin några dagar.
Makens kusin o hans fru är några av mina favoriter, jag gillar dom skarpt!! Jag har tydligen träffat kusinhustrun när jag var liten en gång, det är det där med att världen är liten men det tar jag i ett annat inlägg.
Hursomhelst, dom är mjölkbönder. Har sisådär 40 mjölkkor eller så. Jag älskar att åka ut dit och gå in i laggår’n och hälsa på kalvarna. Sen är det ju spännande det därmed kor, det är så mycket jag inte vet, och så mycket jag vill veta. Så då får man ju fråga – med risk för att verka fullständigt pantad. Det är en risk jag är villig att ta, frågar man inget får man inget veta.
fast det innebär ju en del glada skratt när jag kommer med mina frågor.
Nu är det ju många kor som ska kalva snart, och jag känner mig ju lite besläktad med dom , jag har ju också nyss fått en liten
Jag råkade kalla en havande kossa för ”gravid”. Det skrattades det mycket åt……Det heter dräktig *s*
Det vet jag väl egentligen!! Jag kom bara inte på det just då

När vi stod där och kollade in dom DRÄKTIGA korna, med Siri på armen, så upptäckte jag att Siri hade en prick på näsan. Drog mig till minnes att det nyss var en ko som lyfte på svansen och uträttade nr 2 så det skvätte om det, och förstod att det lilla pricken på Siris näsa var – koskit!
Siri är numera laggårdsinvigd!!

Solong!