Resten av helgen

Det har varit bättre idag, mycket bättre. Vaknade och var på bra humör.
Sen bidde lite tjafs med tonåringar under dagen å då var jag ju lite bitsk såklart, men jag har mått ok hela dagen.
Jag har gjort en herrans massa semlor. Maken spelar kort varje söndag och den här gången var det hans tur att ta med fika. Å det bidde semlor, det är kul att göra semlor. Å väääldigt gott!! Mums!!
Lillfian o Bonusfian hade semmelkrig i köket, kastade grädde på varann hade väldans kul. För det fick dom städa köket grundligt och det tyckte dom att det var värt. Snyggt vart det!!
Jag är glad att våra tonåringar känner att dom kan yra loss så, utan att hela världen hotar att rasa ihop här hemma. Det kunde inte jag o mina syskon. Sen ska man väl inte uppmuntra matkrig direkt, det är ju slöseri och onödigt, men nånstans kändes det ändå bra att dom kan få agera som helt vanliga, busiga, fåniga barn o tonåringar! Visst blir det konsekvenser, men jag slutar inte älska dom och det blir inte tre veckors utegångsförbud och “The silent treatment” i fyra veckor.
Jag undrar vad det är som gör att jag tänker så mycket på min barndom nu…? Månne det vara lilla nytillskottet i barnaskaran?
Jag har förövrigt pratat med mina barn om hur det var då, när jag var liten. Dom har inte vetat så mycket och på deras frågor har jag bara svarat med halva sanningar.
Nu vet dom anledningen till att jag inte träffar han som är min pappa, och varför jag inte har låtit dom träffa sin morfar. Men - nu är det sagt. Och det var inte alls så dramatiskt som jag trodde.

Åsså har jag haft en massa funderingar kring det här med trygghetstänket. Jag kanske har blivit så trygg nu, i mitt liv, så att jag ser allt som faror och att det är därför som jag mår sämre igen…? Bara tanken på att börja jobba igen gör ju att jag blir lite lätt panikslagen. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag skulle kunna få ihop mitt liv om jag förutom allt jag redan har att handskas med - skulle jobba också?? Men det kanske skulle vara bra?!
Den som lever får se.

 Nu är det sov dags också för mig.

Solong!