Ja….vet inte var jag ska börja riktigt. Situationen blev akut….jag rasade. På ett sätt som jag inte har rasat på flera år.
Nu plockar jag skärvor och limmar. Med superlim det här gången så att det inte ska gå sönder en enda gång till. Jävligt starkt superlim. Inte Karlssons klister trots att det fick farmors framtand att sitta fast i två år. (Fast jag tror inte på den storyn längre pappa)
Jag vill säga att jag har HAFT ett återfall, med det är ju inte sant. Jag har TAGIT ett återfall.
Jag drack en halv flaska vodka i ett jävligt svagt, kaotiskt ögonblick. Det är några dagar sen och jag är tillbaka i nykterheten och har inga som helst planer på att fortsätta att återfalla. Det var inte en trevlig upplevelse. Jag hade jävligt ont i huvet efteråt. För att inte tala om konsekvenserna för alla runtomkring. Nu är det damagecontrol på hög nivå.
Jag har ett bra supportsystem. Världens bästa tror jag. Ska nominera dom till Nobelpriset i ”support av dysfunktionella syskon”
Jag har inbokade tider på psyket för stödsamtal. Jag kan det här, jag har gjort det x antal gånger förut. Det kallas mitt liv.
Det gick nästan tre år av må bra, det är rekord. Jag har aldrig mått bra så länge förut.
Jag är hoppfull, det kommer att bli bra. Men det tar kanske lite tid, och jag skriver kanske inte här så mycket på ett tag, eller så gör jag det.
Oroa er icken. Jag har mig själv, jag har min familj, jag har mitt supportsystem och jag har Gud.
Solong
Senaste kommentarer