Dagar, tvätt och bilköp

Det är så himla härligt att vara glad!! Idag har jag varit glad som en lärka hela dan. Det är sån enorm skillnad från dom dagarna som inte är lika glada. Som dag o natt.
När jag är glad spelar det ingen roll att det är skit i hörnen eller att disken inte blir gjord på en gång. När jag mår dåligt blir såna saker till oöverstigliga hinder som får mig att må ännu sämre.
Undrar varför det är så?
Jag får väl konstatera det igen, det handlar om dagar. En i taget. Ibland bra och ibland dåliga.
Idag har varit en himla bra!
Bonusfian, jag o Siri har varit och kollat in ett par auktioner, men det var inget att ha. Sen fikade vi hos Brorsan o Svägerskan, åsså hämtade vi flixen vid båten.
Vi tog upp ett par liftare som hade missat bussen, ett himla gulligt ungt par. Dom fick åka med oss och det blev dom jätteglada för. Man kan göra sånt här, det är inte förenat med livsfara.
Man ser om det är nån som har missat bussen och det är inte så ofta galna mördare. Jag har inte träffat nån - än i allafall.

Nu på kvällskvisten tog jag mig an tvättsorteringen i källaren. Herrejisses!!! Det är max två veckor sedan det var HELT rent där nere, inte en otvättat trasa var kvar.
Nu är i stort sett hela förrådet av badlakan o handdukar där igen!! Hur många handdukar måste man använda per tonåring och vecka? Här tycks det vara så att man ska ha två nya varje gång man duschar, en till håret o en till kroppen. Det blir en HIMLA massa handdukar. Åsså alla lakan på det. Dom tycks byta lakan i farlig fart också.
Den här gången ska dom få ta hand om tvättvikningen själva så dom får se hur mycket det blir, det kanske råder bot på handduksslöseriet sen.
Ska köra med miljöaspekten, den är poppis hos tonåringar har jag märkt.

Nu kommer snart maken o bonustvåan hem. Dom har varit i Sverige (på fastlandet)(Doris favvouttryck) och handlat bil.

Solongski

Energi

Det har hänt nåt med min energi. Den har kommit tillbaka. Jag törs nästan inte säga det för då kanske den försvinner igen.
Det är bara ett litet problem. Min kropp orkar inte riktigt hålla samma takt som jag vill.
Det stör mig.
Undrar om det stör mig tillräckligt för att komma igång och göra nåt åt saken den här gången?
Jag var ju på god väg där i januari, men i vanlig ordning tar jag ju i för ett helt lag, och så pjuker det liksom av sen.
Jag gick 13 mil på två veckor, sen var det stopp. Jag har flera stycken jättebra ursäkter. Men det hjälps ju inte, det är ju fortfarande ursäkter.
Oh well….
Idag har jag röjt lite på tomten, eldat skräp, kört en massa saker till återvinningen, storhandlat o lite annat.
Bonusfian har tagit hand om Siri. Maken har jobbat. Mina flickor är hos sin pappa och kommer hem imorgon, LÄNGTAR!!!!!

Doris har varit här en vända igen och det har varit supernajs. Jag skjutsade henne till båten i morse, tiiiidigt. Vaknade redan 05.30…brrr.
Nu är jag trött. Åsså har jag ont. Hela vänstra sidan är helt i olag. Från nacken, genom axeln ner till korsryggen, bäckenet och benet. Åsså en avstickare ut i vänster arm, främst handleden.  Höll på att inte ta mig ur sängen när jag hade sövt lillsiran förut.
Jag knakar axeln ibland. Ställer mig mot en dörrpost och trycker så att den liksom hoppar rätt igen.
Ska se till och ta mig tillbaka till sjukgymnasten och börja med regelbunden massage igen. Men sen måste jag nog tänka mig för hur jag använder min kropp. Mina muskler och min vilja är starkare än leder o ligament. Inge bra.
Gnäll gnäll…
Nu ska jag he mig i duschen!

Hav en bra lördagkväll!
Solong!

Bakis

Jag visste inte att man kunde bli bakis av att städa. Nu vet jag bättre. Det kan man. HERREGUD vad trött jag var dagen efter det stora städprojektet. Och då är det typ 1/5 av huset som är klart.
Jag har så attans ont i min axel så jag känner mig lättare handikappad.
Så nu tar vi det lilla lugna här jag o flickorna.
Fast jag bakar lite, sånt som man inte behöver knåda.

Bonusfian har dragit in till staden ihop med en kompis. Hon tjänade ihop lite pengar under storstädningen (hon fick betalt, tyckte det var orättvist om bara hon ska städa när alla andra är på kuligt påsklov)

Det gick bra med mammorna. Jag gjorde våfflor, fullkorns (dutti kicka) och hade förutom grädde o sylt även rom, creme fraiche o rödlök. Det var uppskattat.
Det var flera sjuka så vi var bara tre, alldeles lagom tyckte jag

Efter det så åkte vi på loppis, jag Bonusfian och Siri. Hittade en bra blöjhink för 80 kronor. Hade tänkt införskaffa en sån på babyproffsen så det var ett fynd!! Köpte även en gammal fin ugnsform som var mycket djupare än vanliga. Det går åt här till lasagne o potatisgratäng o sånt. Just nu provar jag att baka bröd i den.
Lite gardinstänger o annat fix blev det också, på Rusta. Just nu jobbar jag på att fixa till det lite här hemma, så det blir lite mysfaktor. Jag trivs mycket bättre då.

Solong

Rapport från skurhinken

Bonusfian och jag storstädar. Vi började klockan 2 idag och håller ännu på nu klockan 23.
Och det vi har hunnit är vardagsrummet (Bonusfian) och delar av köket. Hur i hela världen kan det ta sån jäkla tid??
Nu är vi visserligen noga, torkar ur lådor o skåp, städar spis och ugn. Kylen är inte ens påbörjad…Fönster o dörrar, element, kalkar av bryggare o vattenkokare osv osv.

Jag har visserligen haft en del andra bestyr, främst med Siri, men hon slockande vid halvåtta och sen dess har jag kört på utan paus. Jo, jag pratade med Tonårsfian i luren i en kvart.
Vadan denna städnojja då?? Förutom att det var hög tid? Jo, mammagruppen kommer hit imorgon
Vi har träffats hemma hos alla andra men inte här än sålänge, så nu är det min tur. Och då vill jag att det är rent. Fånigt va?!
Man får ett annat perspektiv när man befinner sig på golvet med x antal bebbar. Dessutom har dom ju en förmåga att peta o pilla överallt och det vore ju så trist om dom blir alldeles skitiga.
Flugskit har en förmåga att sitta hårt har jag märkt, den pillar dom säkert inte bort, men det vore trevligt att slippa sitta där på golvet och upptäcka att det är fullt av flugskit under fläkten.

Ojojoj…..min kropp är alldeles slut. Jag kommer väl inte ur sängen imorgon *s*
Det vore ju snöpligt, nu när vi vart så duktiga jag och finaste lilla Bonusfian.

Jag var tvungen att ta en paus nu, men Tonårsfian håller en himla fart där ute. Energiknippe, glad som en lärka är hon dessutom.

Maken installerar väderstation. Det är väldigt nödvändigt har jag förstått. Det kan va bra att veta hur mycket det har regnat och vartåt det blåser. Om inte annat är det väl kul.
Jag kanske lär mig att tycka om den spsmåningom. Det gjorde jag med GPS:en. I början var jag bara förbannad på den, speciellt när den lurade ut mig i skogen på en översvämmad väg….grrrr. Men, den tar sig. Den har räddat mig några gånger nu så jag får väl kapitulera.

Nä, åter till skurhinken.

Solong

Har hon ingen off-knapp??

Det är inte ofta jag retar mig på människor, men det finns en, som jag förut gillade skarpt, som jag nu retar mig på riktigt mycket.
Jag tycker at det mesta som kommer ur hennes trut, eller fingrar rättare sagt, är kvalificerat bullshit.

Hennes senaste briljanta inlägg är detta

Jag undrar vilken värld hon lever i den människan??

Jag undrar vart vi får plats i hennes fullkorsnfaciscm, vi som inte är lika bra och duktiga som hon.

Jag blir så trött. Har hon inte uttalat sig klart nu den lilla hoppan? Har hon överhuvudtaget nån som helst trovärighet kvar? Finns det någon som tar henne på allvar längre?

Jaja, jag gör som hon rekommenderar, slår undan tankarna på hennes kränkande attityd, och konstaterar att hon antagligen kommer att landa riktigt jävla hårt nån dag.

Solong

Jag blev inte vargmat

Det gick bra! Jag pustar ut och kan vara lugn till nästa gång det är dags för omprövning, om ett knappt år.
Min handläggare på försäkringskassan verkar ju ha fattat galoppen. Läkaren är det väl lite si o så med, men han är ju som vi alla vet, inte så insatt.
Han kom inte ens ihåg när vi träffades senast. Om han hade uppdaterat sig lite innan mötet kanske han hade vetat det. Jag minns inte heller när det var, men jag är inte läkare.
Sen verkade han mest bekymra sig för försäkringskassan nya hårdare regler som komma skall, men det är inte hans jobb. Det tar försäkringsakasan hand om så bra själva. Hans jobb är att behandla och bedöma mig. Om han gör det så blir det nog som det ska.
Handläggaren tyckte att inför nästa gång så ska vi göra en varaktighetsbedömning. Hon menade att nu har det varit såhär i snart 10 år för mig, och jag har rehabiliterats och arbetstränats och sysselsatts. Alltid med samma resultat. Det går jättebra ett tag, men sen skiter det sig. Och ja, det är ju så det har varit. Det funkar sålänge jag mår okej, när jag dippar så rasar allt igen.
Och det är tröttsamt. Det är jävligt tröttsamt. Att misslyckas gång på gång, resa sig och göra nya försök för att sedan misslyckas en gång till. Det gör saker med mitt psyke och min bild av mig själv.
Det känns bra att slippa bråka.

Tackar för alla goda tankar och fina kommentarer!

Det gäller att utmana sig

Livet skulle ju bli trist utan utmaningar, eller hur?
Så jag utmanar mig själv. Tycker det har varit lugnt o skönt nu så länge så jag behöver lite action.
Så jag tänkte se vad som hände om jag gav fan i att ta min medicin på 4 dagar.
Det hände samma sak som alltid när jag glömmer min medicin. Konstigt…?!

Nåväl. Idag kom jag i allafall iväg till apoteket och hämtade ut en ordentlig laddning på 100 piller. Det kommer räcka i ungefär en månad. Det vore ju tokigt om jag kunde få hämta lite mer åt gången, då kanske dom inte skulle ha nåt att göra där på apoteket.

Imorgon ska jag på möte med F-kassan och Han den där läkaren som inte hade läst min journal sist. Det kommer säkert att gå jättebra.
Han har väl förhoppningsvis läst den nu.

Ok, nu ska jag sluta vara sarkastisk….jag är skitskraj för det där mötet. I 10 år har läkare o F-kassan försökt att få mig att tagga ner, att sätta lägre mål, att inte sikta för högt, att ta det lugnt, att lägga band på min iver.
Nu har jag gjort det.
Senast jag träffade den där läkaren, så undrade han om jag inte skulle kunna tänka mig att starta nån rehab och komma ut i arbetslivet snart.
Då hade han visserligen inte läst min journal o visste inget om min historia, men jag är rädd att han kommer att kasta mig åt vargarna nu.

Helgen som gick

Full fart!!
Jag, Maken och Siri har varit hos syrran o hennes familj. Vi har träffat min lille systerson. En helt underbar liten varelse som var så liten så liten o rysligt söt!!
Han väger nu 3400 gram, och så små barn har jag ju aldrig haft. En sån liten kille!! Moster är alldeles betagen!
Han favoritsysselsättning nummer ett just nu är att äta och sova som sig bör när man är två veckor gammal. Men han var vaken stundtals så att jag fick se hans vackra ögon som han har lite svårt att hålla ordning på. Och det är ju så bedårande!!
Siri var inte överförtjust i att jag satt och gosade med en ANNAN bebis!! Hon grälade lite på mig *s*
Det har vart så härligt att få träffas.
Det var dramatiskt och rent ut sagt skitläskigt när han kom till världen. Syrran hade havandeskapsförgiftning sista månaden och blev igångsatt dagen innan beräknad touchdown.
Förlossningen i sig gick bra, men efteråt fick hon svåra kramper pga av det skyhöga blodtrycket. Hon hamnade på intensiven och låg med magnesiumdropp tills hon hämtat sig någorlunda.
Det har varit en pärs för dom minst sagt. Det handlade ju om ett livshotande tillstånd, som tack o lov slutade lyckligt!
Men det har varit omskakande, minst sagt.

Nu ska jag ringa och ordna så att Tonårsfians betyg blir faxade till fastlandet. Hon är på intagningsprov till ett gymnasium och har åkt ifrån sina betyg. Det funkar ju inte!

Solong sålänge!

Duracellkanin??

Från noll till tvåhundratio på ett par dagar….? Imorse fann jag mig dammsugandes nedervåningen kl 08.30..?
Igår bakade jag bröd…Jag har tvättat tonvis med tvätt, allt som jag inte orkade tvätta när jag mådde pecka.
Jag är glad, sprallig, full av energi.
Manodeppressiv månne…?
Nä, jag är nog bara väldigt glad att jag mår bra igen, och jag har en massa energi som vill ut, det är nog så enkelt.
Men det känns ju lite lätt personlighetsklyveri över det hela. För skillnaden är så total.

I helgen åker vi till syrran o hennes sambo och lillprinsen. Det ska bli så UNDERBART att få träffa dom!! Jag längtar!
Och jag höll på att garva läppen av mig idag när vi pratade i telefonen och min älskade syster beskrev hur det kan vara när man upptäcker nya kroppfunktioner man får som mor
Själv brukar jag liknas vid en ko, väldigt ofta. Maken är ju gammal mjölkbonde så han kan ju allt om mekanismerna vid mjölkproduktion.

Muuuu

En bra dag helt enkelt

Idag har varit en helt vanlig bra dag.
Jag har fått en massa uträttat och det känns så skönt!! Städat av golven här nere. HERREGUD vad skitigt det blir med en valp och 4 katter!! Åsså min skitiga grävmaskinist då
Åsså har jag storstädat badrum och toa. Och konstaterat att jag skulle trivas väldigt bra med ett grovkök som skitiga grävmaskinister och smutsiga bilmekar (Bonustrean) och lortiga hästtjejer (Bonusfian) kunde använda sig av.
Vi stadsflickor blir ju liksom inte så skitiga *s* Fast jag övar på det.
Jag klafsar omkring ute på gården i mina gummistövlar och jobbar på att bli allafall lite skitig. Jag blir mest svettig. Det syns inte så myket, luktar mest..Fast i o för sig, tar man en tur i makens bil så blir man rätt skitig *asg*

(Vafan är det här för jävla blogginlägg….jag måste ha fått hjärnsläpp….)

Hur som helst, vi har storhandlat för 1300 pengar också, och jag tvättar. Jag är nästan som mitt forna jag. Undrar hur många dagar det håller i sig. Det måste bero på allt hopp jag fick igår på föreläsningen.

Snart är min fine fine Volvo lagad. Bonusettan mekar o mekar. (He is a pärla!!) Han har bytt topplockspackning o lite annat på bilen. Men den funkade inte ändå, det är nog nåt fel på kylaren också. Det ska kollas imorgon. Förhoppningen är att vi kan åka Volvo till syrran i helgen och hälsa på. Jag längtar efter lillprinsen. Och jag längtar efter syrran som f-n. Min fina systeryster som har blivit mamma.
Och jag känner mig nästan lite som storasyster när hon ringer o frågar mig om råd om lilleman *stolt*

Nu ska jag ner i källaren o vika tvätt. Tvättberget HUBERT väntar på mig därnere.

Solong