Otillräckligthet är dagens ämne. Jag känner mig otillräcklig, som fan.
Tycker att jag borde klara mer, orka mer, fixa mer, och framförallt, inte gnälla så förbannat.
Att sköta ett hushåll har ju kvinnor gjort i alla tider utan problem. Svärmor tog hand om hushållet OCH gick i laggårn 2 gånger om dan. Det fixade hon!
Så varför fixar inte jag det?
Jag är BARA hemma. Jag har ingen laggård att ta hand om. Jag har en bebis och en valp, det är knappt jag fixar dom två. Maken brukar få ta med sig valpskräpet på jobbet.
Varannan dag måste det dammsugas här för det ligger drivor med grus på golven. Det är ingen överdrift, jag måste byta påsen i dammsugaren ungefär varannan vecka. Och det är när jag inte dammsugit jätteofta.
Och högvis med saker som liksom bara finns…..överallt, helst på golv o köksbänkar.
Och jag är bara helt, totalt slut. Jag orkar mindre o mindre.
Igår hörde jag mig själv skrika på barnen att vi måste hjälpas åt mer för jag fixar inte det här, det kommer sluta med att jag landar på psyket igen – moget. Jag känner mig inte stolt över det nej…
Det är svårt att vara polis, att ställa krav, att bråka, gnälla o tjata och var allmänt bitchig.
Jag vill inte gå omkring och vara arg jämt.
Igår fick dom uppdrag att hitta på ett system själva så att det flyter lite bättre här.
Dom ska ha varsitt område att ha ansvar för själva under period. Hoppas det funkar!!
Det suger att inte kunna vara det jag vill. Min dröm var ju det här. Stor familj på gård, djur o ungar o hela fadderullan.
Fast i min dröm fans inte ett trött o slut mamma, där fanns en glad o energisk morsa som fixar allt med ett leende på läpparna.
Senaste kommentarer