Två år sen idag

Idag är det två år sedan :-) Tiden går fort!

 

Det var som tusan!!

Jag överaskar mig själv lite titt som tätt. Det är ju kul, att man inte är samma gamla vanliga person hela livet utan upptäcker nya sidor mellan varven.
Just nu har jag upptäckt att jag roar mig med att plantera saker. Det var ju lite oväntat eftersom jag med nöd o näpe håller mina krukväxter vid liv.
Det var därför jag köpte ett gäng paradisträd för några år sen, för dom går ju knappt att misslyckas med. Får dom bara vatten nån gång ibland så överlever dom. Mina har tillomed vuxit till sig så dom börjar bli lite väl stora för att ha i fönstren. Nu står dom ute på trappen, omsatta i större krukor.

Igår var vi på två olika ställen och införskaffade diverse saker till trädgårdslandet. Sen åkte vi hem och satte igång att putta ner dom i jorden. Dan innan fixade Maken till landet med sin grävare. Han körde jordfräsen ungefär tre minuter innan han gav upp och hämtade det tunga artelleriet. Det gick lite snabbare.
Vi satte rabarber, hallon, krusbär och smultron först. Sen tog vi fröpåsarna. Mycket sallad blev det. Jag är galen i olika sorters sallad, så det var ruccola, o spenat och ekblad och en hel del andra. Åsså satte vi rädisor, purjolök, salladslök och säkert nåt mer som jag redan har glömt.

Tomatplantor har också inhandlats liksom en paprika (!) på prov. Tomater står nu i soligaste fönstret i köket i ny jord och lerkrukor. Lite kryddor har jag fixat och det ska det bli mer av.

Imorgon är planen att fixa en av rabatterna, men jag funderar på att be svärmor komma hit först och berätta vad som finns däri. Jag har några sorter som jag tycker är så fina och jag skulle vilja sätta dom i den rabatten. Det som syns där nu är en ros och en himla massa tulpaner o påsk o pingstliljor.

Åsså har vi varit hos homeopaten jag o Tonårsfian. Jag har varit där två gånger förut och hon har behandlat bort en massa värk, cet är ju inte så du,t. Nu får jag bara sådär ont om jag kånkar för mycket på Siri. Energin har hon trollat fram med pillrena också, den håller i sig. Lite mycket av den varan faktiskt. Jag har ingen avknapp just nu. Det går i full fart hela dagarna och jag märker att jag gasar lite för mycket. Men det är ju så kul, åsså är det som att det är bäst att passa på när det finns energi för jag vet ju aldrig hur länge den räcker. Ungefär som när jag kör bil och det är lite bensin i tanken, då gasar jag på som f-n för att jag ska hinna längre innan den tar slut…….inte så vidare smart nä, jag vet. *s*
Reslutatet har blivit magkatarr modell ont, och nu fick jag preparat för att avhjälpa det. Min kloka syster tipsar mig om att trampa allafall lite på bromsen innan ekipaget tar slut, jag funderar på saken Hon brukar ha rätt i såna saker.

Nu är det kväller och frun är trött, så jag tror jag ska ta o natta.

Solong!

 

Obetalbart!!!

Den här kom i mailen idag….hysteriskt roligt!

 

 

Denna gamla dam satt på sin  stentrapp, så jag gick fram till henne och sa:
DU  ser verkligen lycklig ut!! Vad är hemligheten för ett långt & lyckligt liv  !?

Jag röker tio stora cigarrer varje dag, sa hon, och innan jag går till sängs röker jag ytterligare en stor fet cigarr. Jag har ätit snabbmat i hela mitt liv, och jag dricker 7 flaskor rödvin varje vecka. På helgerna käkar jag lyckopiller, och jag har aldrig någonsin motionerat = )

Otroligt !! Fantastiskt !! svarade jag. Hur gammal är du ??


Tjugofyra, svarade damen   
  

 

 

Blommor, bebis och mammatankar

Jag har planterat om blommor idag. Tog med mig lillungen och åkte till Lind’s inne i Visby. Köpte några krukor och jord o lite annat stuff. Hade komponerat ihop såååå fina pelargoner till balkonglådorna på verandan men det var visst för tidigt. Inte innan frostnätterna är slut. Nähä….så då fick det bli lite kryddor istället, som ska planetars ut i trädgårdslandet senare. Just nu står som i krukor i fönstret.

Jag har officiellt blivit tant nu förresten. Pelargoner och Begonier är tantblommor. Jag har ALDRIG gillat dom förut. Jag har verkligen vägrat att befatta mig med dom, men nu har jag insett att dom är jävligt fina. Å eftersom jag sätter en stolthet i att vara tant så….:-D

Det är kul att pula ute…mysigt. Finns inte riktigt den tiden jag vill bara. Lillstumpan är lite otålig och tycker inte det är så kul att sitta i vagnen o glo på tant mamma som planterar blomster.

Åsså har jag ju såklart pratat med syrran! Vi pratar nästan varje dag och det är en lyx utan dess like att vi är småbarnsföräldrar samtidigt! Så himla coolt!! Vem fasen hade kunnat tro det för ett par år sedan *s*
Min lille systersom har så ont i sin lilla mage. Det har provats med än det ena.,än det andra, och snart har syrran uteslutit allt ur kosten. Hon kommer magra nåt förskräckligt om det ska va såhär!! Det finns några halmstrån kvar som ska testas och jag hoppas på dom!

Den här mamman börjar känna sig lite trött o sliten. Det är dåligt med egen tid. Jag måste bli bättre på det. Sticka iväg o simma eller nåt en eller ett par kvällar i veckan. Idag fantiserade jag om att ligga på en strand med en bok, alldeles ensam, och bara vara. Lapa sol och läsa o lyssna på tystanden. Nu är kanske inte en strand bästa alternativet för tystnad, men det är andra ljud än här.

Solong!

 

På bättringsvägen

Nu mår alla bättre här i huset. Siri har börjat äta igen och är mycket piggare, fast fortfarande lite svidig och vill gärna vara nära.
Jag har haft fullt upp med att planera och inhandla veckans mat, åsså har jag gjort budget. Har hittat en kanonbra sida där man kan göra sin hushållsbudget. Gillar den skarpt och helt plötsligt blev det kul med ekonomin.

Nu är klockan mycket och jag har knappt sett min man idag så nu ska jag gå och umgås lite med honom!
Egentligen har jag ju mycket mer att skriva om, men det får jag göra imorgon istället!

Solong!

The shithouse

Just nu är det inte kul här.
Status är som följer:
Tonårsfian – har blivit sämre igen, feber och illamående.
Mellanfian, förut kallad Lillfian, ser ut som ett spöke, tunn som en tråd och mårinte så bra.
Bonusbarnen änsålänge i hyggligt skick. 2 av dom har varit dunderförkylda men har inte åkt på magåkomman – ännu.
Maken – Står på benen trots både förkylningoch magåkomma
Jag – lever
Åsså lilla Siri…..lilla lilla gumman, hon är hyggligt pigg, ganska glad men helt klart gnälligare än vanligt. På nätterna ammar hon tack o lov. Mat är bara att glömma sen några dagar tillbaka. Hon har gått ner i vikt o känns tunn tycker jag, men hon har ju att ta av så ännu är det ingen fara.
Jag var på akuten med henne igår för att få en bedömning av tillståndet och dom tyckte det var ganska ok men ville att vi skulle komma tillbaka om det blev sämre eller om vi misslyckas med att få i henne vätska. Dom tyckte det var lite bekymmersamt att hon varit krasslig så länge, det är 11 dagar nu, inne på 12:e idag.
Jag ska ringa in igen sen o höra hur vi ska göra. Vaknade 03.30 av att ungen spydde som en fontän i halva sängen.

Jag kunde ju inte somna om efter det, så nu sitter jag här med Siri sovandes i vagnen bredvid.
Laddar för dagen, antar att det inte blir många stunder av vila sen.

Solong

Vad va det jag sa!!

Det är inte helt lätt det där med att vara tonårsmamma och hävda att man vet bättre än som barn. Nånstans måste dom ju själva också får börja lära sig av sina egna misstag.
Här har vi ett strålande exempel på det.

Lillfian har varit genomförkyld hela veckan och har varit hemma från skolan större delen av veckan. Hon blev av med febern i onsdags, men lät fortfarande igår som att hon skulle hosta upp lungaorna.
Nåväl, den lilla ville så gärna följa med på ett läger, och jag tvärvägrade. Men hon tjatade. Och jag sa att ok, bevisa att du är frisk då!! Och hon städade sitt rum och försökte på alla sätt visa hur pigg hon var.
Så jag lät henne åka.

Big Mistake!

Inatt klockan 00.30, när jag själv låg däckad av magåkomman som går i familjen, fick jag ett sms. ”Mamma kommer du döda mig om jag säger att jag vill åka hem” Sen ännu ett….”Snälla mamma, vakna”
Min telefon hade jag såklart glömt på toaletten sista gången jag satt där en halvtimme eller nåt. Så sms:n såg jag klockan halvtvå på natten. Jag blev ju livrädd och trodde att det hänt nåt. Ringde o väckte Bonusfian som också är där eftersom jag inte fick tag på Lillfian. Hon fick gå o väcka henne och jag fick prata med henne. Hon är magsjuk. Spyr inte dock, precis som jag. Men det är ju inte så kul allafall. Bland en massa nya människor, sitta på toan…nääääee. Inte lolit!
Så jag har ju inget annat val än att sätta mig i bilen och åka dom 12 milen tur o retur för att få hem ungen.

Hon har dessutom tappat sin mobil – i toaletten!
Ojojojoj

Matlagning, bakning och gamla traditioner

Jaha….här hittade jag ett inlägg under utkast som jag trodde att jag hade lagt ut….har visst inte hängt med riktigt i svängarna här på wordpress. Oh well, det kommer här istället. Det var några dagar sen, när energin ännu var på topp! (12/4)

Jag tycker ju så mycket om att laga mat och baka. Främst laga mat, men baka bröd är roligt, tårtor är också en favorit, fast då handlar det mer om att garnera än att baka. Jag är inget bra på att göra tårtbottnar nämligen, så dom köper jag oftast.

Hur som helst så har min härliga svärmor varit här idag och hjälpt mej att göra kroppkakor. Jag tycker så mycket om att göra sånt ihop med henne. Jag gillar det, att göra på gammalt vis, med gammal kunskap som jag lär mig direkt av henne. Inte sånt man kan läsa sig till, utan som hon gör. På en höft och på känn.

Jag skulle kunna tänka mig att vara med i en studiecirkel med ett gäng gamla tanter, där dom får lära oss yngre förmågor sånt som man gjorde förr.
Sen tror jag inte att jag kommer att äta grisfötter och göra pölsa o sylta för det, men det finns säkert en massa annan bra kunskap som dom kan föra vidare.
Jag gillar gamla tanter, jag hoppas att jag blir en sån själv en dag.

Nu är nästan alla kroppkakorna uppätna och jag har en deg på jäsning. Jag ska göra ugnstrull, det är vetebullar med fläsk o lök i. Det gillas här! Själv är jag inte överförtjust i det.
Åsså har jag skållat rågsikt med kokspadet till kroppkakorna, det ska bli bröd imorgon. Pomeranslimpa.

Solong!

Fast inte helt slut

Nä, det kom tillbaka lite energi igår. Så jag städade av golven här nere och skurade av toan. Det är så skönt med rena golv! Jag blir tokig på allt grus!

Maken har haft ett gäng jobbarkompisar senaste tiden. Han är ju van att jobba själv, men nu har han varit på ett å samma jobb ett tag, där det funnits annat folk att samarbeta med. Men nu är jobbet slut och igår avslutade dom med smörgårstårta här hemma hos oss. Vi satt ute i stugan för en av killarna är superallergisk mot katter och vi har ju ett gäng. Men i stugan är dom ju inte så ofta, katterna alltså.
Det var en trevlig kväll, många goa skratt!! Jag lejde in storasystrarna som barnvakt, mutade dom med biobiljetter
Nu är det bara städningen kvar därute…..

Vi pratade mycket om hur liten världen är. Ett exempel på det är att barnens pappa, träffade min Gute långt innan jag gjorde det.  Barnens pappa jobbade på det sjukhus där min Gute låg inlagd långa perioder under slutet av 70-talet. På samma avdelning. Så dom kände ju igen varandra när dom sågs, och det är ju lite skumt. Det är ju inte som att vi kommer från samma delar av landet direkt. Barnens pappa är Norrlänning, jag Stockholmare och maken Gotlänning.
Eller som när vi vi satt och kollade foton hemma hos syrran och makens kusins ungar helt plötsligt fanns med där.

Nu tycker inte Sirigumman att jag ska skriva mer här….

Solong

 

Å sen tog energin slut….

Efter paltkoket där nånstans tröt energin. Sen har jag varit trött i flera dar.
Jag sov i flera timmar igår, ändå slockande jag tidigt på kvällen och sov ända till morgonen, med några avbrott för vaken bebis.
Men det är ju krassligt här hemma. Alla är eller har varit sjuka, utom jag. Jag mådde illa igår och var vansinnigt trött, that’s it än sålänge. Känner mig något lite piggare idag så jag hoppas att jag slipper.
Det har hänt förr, att jag sovit mig ifrån förkylningar o shit.

Åsså har jag drömt otäcka drömmen, läskiga läskiga drömmen, om att jag är sjuk. Att jag har en tumör. Först satt den i hälen men sen var den i huvudet. Å det skrämmer mig, eftersom mitt minne bara blir sämre o sämre och jag tappar ord och har svårt att hitta vad jag ska säga ganska ofta. Det blir liksom bara tomt i skallen och jag hitar inte orden. Jag vet att det kan vara stress, och det har ju varit mycket senste året. Väldigt mycket. Men det är ändå läskigt.
Maken tycker inte att jag ska bry mig så mycket om mina drömmar, men det är svårt att ignorera en sån där.
Måste nog ta en snack med syrran om det där. Hon brukar kunna lugna mig när jag drömmer konstiga saker, eftersom drömmar sällan är bokstavliga liksom. Men att man kan hita nån form av guidning i dom ändå.

Idag inväntar vi viktiga brevet till Tonårsfian. Intagningsbesked från gymnasievalet!! Spännande!

Solong!