Kommentarer till: På bättringsvägen http://cellenrebellen.wordpress.com/2008/04/21/pa-battringsvagen/ Mon, 13 Oct 2008 03:05:32 +0000 http://wordpress.org/?v=MU hourly 1 Av: cellenrebellen http://cellenrebellen.wordpress.com/2008/04/21/pa-battringsvagen/#comment-980 cellenrebellen Thu, 24 Apr 2008 19:50:18 +0000 http://cellenrebellen.wordpress.com/?p=424#comment-980 Märta - ja, det var precis utanför oss. Vårt staket fick sig en smäll också. Jag var inte hemma, Mellanfian var själv hemma och hon tyckte det var fett läskigt!!! Märta - ja, det var precis utanför oss. Vårt staket fick sig en smäll också. Jag var inte hemma, Mellanfian var själv hemma och hon tyckte det var fett läskigt!!!

]]> Av: znogge http://cellenrebellen.wordpress.com/2008/04/21/pa-battringsvagen/#comment-979 znogge Wed, 23 Apr 2008 08:05:10 +0000 http://cellenrebellen.wordpress.com/?p=424#comment-979 Skönt att ni har piggnat till! Men det kan ta tid. Efter min magåkomma tog det mig ett par veckor att känna mig helt som vanligt och få tillbaka aptiten! Kram! Skönt att ni har piggnat till! Men det kan ta tid. Efter min magåkomma tog det mig ett par veckor att känna mig helt som vanligt och få tillbaka aptiten!
Kram!

]]> Av: Märtagreta http://cellenrebellen.wordpress.com/2008/04/21/pa-battringsvagen/#comment-978 Märtagreta Tue, 22 Apr 2008 16:51:03 +0000 http://cellenrebellen.wordpress.com/?p=424#comment-978 Men huga så jobbigt, vi var där för några veckor sen och här var det bara tvåan som klarade sig, tack och lov för han är mager som det är ändå! Tittilila kom rätt lindrigt undan, några timmars kräk och likaså guben, (men han var minsann döende) Jag kunde inte äta på en vecka och gick inte ner ett gram, men överlevde. Kram så här på distans till er alla. Hörde att det var en olycka utanför er idag, ringde genast sonen och oroade mig.... barn är alltid barn, 2 eller 24 år spelar inte så stor roll! Men huga så jobbigt, vi var där för några veckor sen och här var det bara tvåan som klarade sig, tack och lov för han är mager som det är ändå! Tittilila kom rätt lindrigt undan, några timmars kräk och likaså guben, (men han var minsann döende) Jag kunde inte äta på en vecka och gick inte ner ett gram, men överlevde.

Kram så här på distans till er alla. Hörde att det var en olycka utanför er idag, ringde genast sonen och oroade mig…. barn är alltid barn, 2 eller 24 år spelar inte så stor roll!

]]>