Ovant

Det är alldeles tyst i huset, bara jag inne. Kidsen är inne i stan på konsert alla utom en som är ute o träffar flickor.
Siri sover och maken lagar bil.
Hjärnan har gått på högvarv hela dan och jag hade inte räknat med att det skulle vara såhär lugnt ikväll. Mina tankar hinner ikapp mig lite, jag har en paus, jag andas - skönt!

Försöker få till nån form av rutiner med lillfian. Det vore skönt om det kunde bli lite struktur på det här med sovandet. Hur det än är så behöver jag en stund på kvällen för mig själv. Även om nån annan har kollen på henne så är det inte samma sak som när hon sussar.

Vi ska på dop av liten systerson i helgen. Resa till fastlandet o komma bort lite, det ska bli mysigt. Jag längtar så ini vassen efter syrran, sen är det ju jättelängesen jag såg lillprinsen. Han var bara nån vecka då och nu är han tre månader, idag faktiskt!! Grattis lilleman!!
Jag har fått uppdrag att göra doptårtan, och det är ett väldigt ärofyllt uppdrag. Idag har jag provgjort fyllningarna, så att jag ska veta om dom funkar. Rent smakmässigt gör dom det, men två av dom tre blev alldeles för rinniga. Så dom recepten måste modifieras, alternativt hitta några andra. Hela tårtan bara flöt ut - snopet. Å då har ändå mousserna stått i kylen i flera timmar. Nä, det duger inte.
Funderar på hur jag ska få till det där, om jag ska göra fyllningarna här och ta med dom i kylbag, eller om jag ska göra dom på plats dagen innan. Risken är att dom inte hinner stelna ordentligt o det är inte en risk jag vill ta. Alternativet är att göra dom på lördagen på dagen på plats och montera o dekorera på söndag. Men då blir det kanske stressigt….hmmm….tål att tänkas på.

Jag är nybörjare på det här med mer “amerikanska” tårtor. Men det är så kul! Och jag har gett mig den på att jag ska lära mig. Det är en sån där bra sysselsättning att han som sjukpensionär, då kan man göra nåt roligt, utvecklande o skapande på samma gång, och dessutom få lite uppdrag här o där så att man får känna sig lite behövd o bra på nåt. Utan att det blir för mycket eller för stort, lagom, på hobbynivå.Jag ska lägga in lite bilder på det jag gör framöver.

Nu ska jag gå o sy in en klänning som jag har köpt som var för stor. Fattar inte vad jag tänkte på, beställde från Ellos och tog stl 52-54…? Jag har ju 44-46…? Hjärnsläpp. Men jag vågade inte skicka tillbaka den för dom kanske var slut i min storlek. Så då ska jag sy in den istället.
Vem vet, kanske blir tyg över till en lite klänning till lilldotra med?

Apropå klänningar, idag har jag sett Tonårsfians klänning som hon har sytt på slöjden. Till nianbalen! Den är superfin! Den är inte helt klar, men det som är klart är jättetjusigt!!

Solong!

 

Änglavakt

Min älskling krockade med bilen i förrgår. Han mår bra och är oskadd, men omskakad och mörbultad. Det kunde ha gått så fruktansvärt mycket värre, men han hade änglavakt. Inte en skråma. Och paret i den andra bilen klarade sig också utan skador.
Dom fick för sig att göra en u-sväng mitt på en landsväg utan att se sig för….

Läskish….

 

Gutemarschen

Igår var jag ute o gick en sväng. 28 km. Från Lickershamn till Visby. Jag har ont i rumpa o lår idag, men oj så kul jag hade.
Jag lyckades ta mig hela den 28 km långa sträckan över stock o sten, strand o skogsstigar, berg och hästhagar - på under fem timmar. Fyra timmar fyrtiofem minuter.
Jag är lite stolt över mig själv. Fattar inte riktigt vart jag fått denna kondition ifrån….?

Siri var hos sin faster hela dan och det funkade jättebra. Faster vill gärna vara barnvakt mellan varven, och nu tycker jag att lillfian är tillräckligt stor för att jag ska klara av att lämna bort hene lite utanför den närmste familjen. Och att det gick så bra igår visar ju på att det inte är för tidigt. Skönt att få en dag för mig själv sådär, eller en halv allafall.

Jag hade ju kunnat gå långsammare och njutit mer av utsikten och den fantastiska naturen, då hade jag fått mera tid för mig själv o mina egna tankar. Men det funkar inte riktigt att ställa mig på en startlinje med hundratals andra och sen säga att jag ska ta det lugnt. Jag är helt enkelt inte funtad så. Det kan ju vara lite synd ibland, men men.
Gjorde en liknande grej när Mellanfian var 4 månader. Då skulle jag cykla tjejetrampet. Fick min mosters startnummer, hon hade brutit foten och kunde inte cykla. Jag tänkte att det kunde ju vara en mysig liten söndagsytflykt.
Jo.
Det hade det ju kunnat vara.
Jag cyklade dom 4.2 milen på två timmar. Dan efter kunde jag inte gå. Helt plötsligt la mitt ena knä bara av. När jag var på dagis för att hämta Tonårsfian. Jag kunde inte ta mig därifrån, så det var bara att ringa efter hjälp.
Man skulle ju kunna tro att jag blivit lite klokare på dom 14 år som gått sedan dess - men icke.
Jag tänker inte anmäla mig till tjejemilen i år. Jag har sprungit den på ren vilja, helt otränad förr, och det vore inte så snällt mot mina knän. Jag har trots allt ett BMI på strax över 30, och det blir lite väl stor påfrestning.
Jag skulle kunna intala mig själv att jag skulle gå hela vägen, bara ta mig runt. Men jag vet ju hur jag funkar, så det får vänta allafall 10 kilo, nästa sommar kanske..?

 

Nu har Siri trttnat på sin gåstol.

 

Solong!

 

 

Just idag

är jag “fett” irriterad på ungdomar som vill ha vuxenlivets alla förmåner,fördelar och frihet men ett barns bekymmerslöshet och ansvar.
NÄR trillar poletten ner…?

 

Yieeehaaa

Och idag är mamman pigg igen. Det blev jag redan igår, så tröttheten gav med sig när jag hade fått vila ett tag.

Det bidde en tur på auktion med svärmor, Bonusfian, Maken o Siri. Men allt roligt hade redan gått när vi kom, dvs allt som jag tyckte var roligt. Sen var det en massa saker kvar som Maken tyckte var väldigt roliga. Traktorer, bilar, en båt o en massa maskiner. Men det bidde inga inköp.
Jag träffade Märtagreta där också. Det var kul, vi har inte setts på länge.

Sen for jag o kidsen en sväng in till stan och fyndade begagnade trädgårdsmöbler för 350 kronor. Dom ska skrapas o målas så blir dom jättefina
En flytbäst till lillan o några agilityhinder till vår jycke bidde det också. Hon, alltså hunden, har så mycket energi så det är nåt helt otroligt, så det blir nog en bra sysselsätting.

På kvällen var vi på middag hos vännerna G&H o deras grabbar. Det var mycket trevligt! Vi kom hem irimlig tid och jag har sovit o känner mig utvilad. Maken däremot, är väl kanske inte riktigt i den bästa formen.
Jag hade semester från GI:andet igår och åt vad jag kände för, det var riktigt skönt. Men idag är jag back on track igen och det är kul att kunna göra så. Utan att helt falla liksom. Tror detta med GI passar mig bra.
Och det är väl det det handlar om, att förändra vanorna. Och det innebär ju att kunna äta gott mellan varven, men inte alltid. Jo, gott kan man alltid äta, men jag menade onyttigt.

Idag ska jag vara bondkelling på riktigt och harva Köra traktor o greja, HU så kul!!!! Wieeeee…rapport kommer senare!

Ich bin ein glücklich mamma!

Och på tal om det så hade vi hysteriska skrattattacken jag o syrran häromdan. Jag skrattade så jag fick kramp i magen. Vi pratade om moderskapets vedermödor. Detta med tid och egenvård. Det är svårt att få till det där med egenvården när man har en bebis. Man får liksom passa på när chansen finns och då får man ibland prioritera det som för stunden känns viktigast, borsta tänderna, håret eller kanske blaska av sig under armarna. Jag har kommit på en riktigt effektiv metod för det. Svaret är babyservetter! Så i det här huset tvättas både bebis o mamma med såna *s* Jo, jag duschar också, snabba 3 minutersduschar för det mesta, men nån gång mellan varven kan jag unna mig lyxen att ta en 5-minuters. Det där med att hålla benen släta o mjuka och ett minne blott. När det är ett måste för att jag inte ska trassla in fötterna i pälsen så brukar det sluta med fläckvist bra resultat och några skärsår. Tonåringarna brukar då undra om jag har blivit emo. (Ungdomsstil innefattande skärsår, svarta kläder och mycket kajal)

Då kan man ju fråga sih hur det gåri hop att blogga…? Ja, det undrar jag också ibland. Tricket är att stjäla tid. Man sätter barnet i armarna på nån tonåring och säger -”Jag ska bara”…sen skriver man så fingrarna blöder.

Time’s up :-0
Solong!

En väldigt trött mamma

Idag vaknade jag av att lilla fröken Siri von Sirap bet mig i tutten. Underbart sätt att vakna på - not!
Är så trött så ögona går i kors och det känns som att jag ska brista i gråt vid minsta lilla motgång.
Jag är USEL på att släppa gasen i tid. Det var som syrran sa, jag behöver inte bromsa, bara släppa lite på gasen.
Jag fattar inte vad det är med mig!! Flera dar så har jag känt att jag borde sova när Lillan sover middag, sitter där och är skittrött och reser mig allafall o går och gör nåt. Fast då har det ju inte känts som en börda utan det är ju för att jag håller på med nåt som jag tycker är kul. Gräver rabatter eller nåt annat.
JAG MÅSTE VILA!!

Vi har kört GI metoden i 2 veckor också, jag o tjejerna. Inte Lillfian då, för hon är på gränsen till underviktig, men vi flickor i familjen som inte är underviktiga har tagit tag i det här med maten. Så vi drog igång med liv o lust och har lyckats bli av med några kilon alla tre.
Fast imorse skrek min kropp efter kolhydrater, så jag tog en macka. Jag tog EN macka, inte fem. Utan EN! Helt otroligt!! I det tillståndet av nästankoma och tröttförtvivlan hade jag normalt sett ätit 5-6 mackor i ren panik förut. Det har hänt nåt. Skumt!
Jag tror bannemig homeopat-tanten vet vad hon sysslar med!

Idag ska jag ta ledigt i allafall, från det som jag kan ta ledigt från. Tvättvikning, rabattgrävning, plattsättning, disk o matlagning….det får nån annan ta hand om. Jag ska gå på auktion med svärmor! Siristumpan får såklart följa med.

Åsså får jag nog sluta amma nu. Lägga ner lite krut på att lägga lilla damen i sin egen säng på kvällarna och försöka få henne att sova där på nätterna. Det ligger en karl där på andra sidan Siri i sängen, kommer ihåg att det var mysigt att ligga på hans arm, men jag kommer knappt ihåg hur det känns.
Småbarnsåren har tagit fart. Lilla fröken Siri Anna Wilda har blivit större, och börjar göra skäl för sitt andranamn.

Kaffe!!!!

 

 

Sjukpensionär

Häromdan damp ett brev från försäkringskassan ner i brevlådan. Jag har fått sjukbidrag till vidare.
Inte på ett år, inte på tre år - tills vidare.
Så det måste ju innebära att jag nu är sjukpensionär….

Det är blandade känslor kring det. Men det är ju bra. Det blir så verkligt på nåt vis….då är det inte bara i mitt huvud allt det här om försäkringskassan o dess läkare godkänt min sjukpension i dessa tider av besparingar och neddragningar och hårdare regler.

Jag är verkligen som två olika individer när jag mår bra och när jag inte mår bra. När jag mår bra, som nu, så känns det ju som att jag kan göra precis vad som helst. Skillnaden är väl bara att nu har jag fattat att det inte alltid är så, att det varierar.
Det kanske kan kallas sjukdomsinsikt…?

Fast inte fan är jag sjuk…jag är bara skör. Trasig, fast ihoplimmad. Och ibland spricker det och jag måste limma lite till.