I’m in löööv with my life :-)

För flera år sedan, då när jag höll på med det där amerikanska företaget som jag skrivit en del om tidigare…(jag hade ju gärna lagt in snygga länkar med det kan jag inte så ni får hålla tillgodo med dessa..

http://blogg.expressen.se/cellenrebellen/entry.jsp?messid=30054 

http://blogg.expressen.se/cellenrebellen/entry.jsp?messid=30089

Dåå pratades det en himla massa om drömmar. Man skulle ha stora drömmar, gärna om att leva ett liv i lyx, sus o dus. Jag försökte så gott jag kunde, att drömma om en lyxvilla på spanska solkusten, eller om att åka limousine till nattklubar, eller kryssa i karibien med all tänkbar lyx inkluderad. Fast det gick inte så bra…Jag hade lite svårt att identifiera mig med den typen av livsstil. Tyckte mest att det verkade opraktiskt att flänga hit o dit mellan Spanien o Sverige. Jag hade dessutom svårt att föreställa mig att jag skulle kunna köpa en väska, eller nåt annat, för flera tusen, bara för att den var brun och hade ett fult mönster…(ursäkta alla LV ägare, men dom är inte snygga o definitivt inte värda flera tusenlappar)

Hur som helst så jobbade jag på där med mina drömmar..men det gick som sagt mindre brao. Efter den stooora kraschen när vi blev bostadslösa och jag blev vädligt deprimerad o det, så fick jag en lite annan syn på livet. Det är rätt vanligt har jag förstått, om man har råkat ut för svårigheter eller sjukdomar, eller nära döden upplevelser. Det här var väl en enda lång utdragen nära döden upplevelse skulle man kunna säga. (Jo, man måste ha lite humor så man kan skratta åt eländet.)

Med min nya syn på livet så började jag fundera på hur jag egentligen skulle vilja att mitt liv såg ut, vad drömde jag om EGENTLIGEN, vilka var MINA drömmar.

Dom var lite enklare upptäckte jag. Handlade mycket om att leva i en kärleksfull relation, med en man som älskade mig, och som jag älskade, på riktigt. Jag drömde om att bo på en liten gård på landet, kanske med ett par hästar, en hund, några katter och en massa ungar som var trygga o mådde bra. Jag drömde om att vara hemma och jobba med det som fanns att göra där, ta hand om papper, fixa med djuren, ta hand om kidsen.

Men jag orkade inte lägga så mycket krut på min dröm, det fanns mest bara där. Andra läste böcker om hur man skulle uppnå sina drömmars mål, eller lyssnade på CD skivor och sprang på föreläsningar. Jag hade fullt upp med att ta hand om sviterna efter min stora krasch, se till att barnen och jag blev trygga och började må bra igen. Jag jobbade med mitt alkoholberoende och såg till att bli av med det. Jag drömde lite i hemlighet om att träffa nån och börja om, men mest var jag rädd för att råka illa ut igen.

Sen, en dag för snart ett år sedan, ok då….9 månader ….så var jag inne på en dejtingsida på nätet där jag brukade hänga ibland. Jag hade bestämt med brorsan att jag skulle bo hos dom här på Gotland några veckor på sommaren, så jag tänkte att det kunde vara kul att se om det fanns några snyggingar på den här ön. Nån man kunde flörta lite med och kanske gå på en dejt eller två.

Jag hittade omedelbums en man som kallade sig Guten, eler nåt sånt, och gick in på hans sida och läste hans presentation. Det stod att han var lång, och stor..och jag har alltid dragits lite extra till stora män. Tror att det stod att han var bonde också, men jag minns inte så noga, jag vet bara att jag drog efter andan och tänkte att det vore nåt, men jag vågade inte ta kontakt. Out of my league u know

Men så när jag kom tillbaka till min sida så hade jag fått ett mess av denne hunk, och jag var inte sen att svara. Å det var så det började.  Sen snackade vi hela den kvällen, till klockan var 2 på natten, först på sidan, sen på MSN och till slut i telefon. Vi bestämde att han skulle komma o hälsa på mig ett par dagar senare när han var i Stockholm på ärenden. Vi pratade o smsade väldigt flitigt tills vi sågs. Minns att jag tänkte att det här kan vara HAN, han med stort H. Det kändes märkligt, starkt och förutbestämt på nåt vis.

Vi träffades och det kändes precis rätt allting. Märkligt. Jag vågade ju såklart inte tro på det sådär på engång, men det var så starkt alltihop. Den 4 juli kom jag till ön, och skulle bo hos brorsan. Jag bodde väl där 2 nätter eller nåt, resten av tiden var jag här, hos min Gute, och hur det gick sen, det vet ni ju

Summa sumarum: I’m living my dream, med bonus..hur gick det till? Jag måste ha blivit bönhörd helt enkelt, det är den enda förklaringen jag kan komma på.

Tacksamhet och alkoholfri öl

Var inne o läste hos Geddfish, och blev inspirerad av hennes tacksamhetslista. Jag tänker ofta på vad jag är tacksam över, och tackar Gud mellan varven när jag känner mig sådär överväldigad. Men det är ju inte så ofta jag skriver liksom tacksamhetslista…Kanske måste jag inte göra det i just den formen, men hur det än är så är det härligt att tänka på vad man är tacksam för. I mitt liv finns det attans mycket jag är tacksam över. Det gör det säkert i allas. Sen är jag ju lite sån att om jag skriver en sak så måste jag få med alla *s* Fånigt va?!

Just idag är jag särskilt tacksam över solen känner jag. Och alla underbara människor som finns i mitt liv.

Åsså är jag såklart tacksam över min runda fina mage och liten bäbis som bor därinne. Vi har haft ett litet snack på morgonkvisten han o jag. Eller hon o jag. Vet ju inte vad det är för en sort, bara att det är min lilla bäbis. Det är mysigt att sitta o snacka med magen. När jag stryker över ett speciellt ställe på magen så brukar den lille röra lite på sig. Tror att det är ryggen som ligger just där. 

Det är ju inte så himla länge kvar. Jag är i vecka 31 nu, dvs 30 fulla veckor, 10 kvar. Bara 10 veckor!! Det har gått så fort. Minns när jag väntade tjejerna, jag tyckte det var en hel evighet o lite till. 

Igår var jag väldigt tacksam över det faktum att det finns alkoholfri öl. Att den dessutom fanns att inhandla på konsum gjorde inte saken sämre. Vi grillade hamburgare ute på eftermiddagen och jag blev så ölsugen. Inte alkoholsugen, utan ölsmaken, och känslan av att ta en öl när man sitter ute o grillar. Jag har testat alkoholfri några gånger och tycker den är jättegod. Jag kan få min öl med smak o känsla o hela faderullan, men slippa alkoholen, 0ch det tycker jag är kanobra! Så jag satt ute vid grillen och drack en öl och bara myste. Inte dumt alls.

Jag hade nog inte vågat göra det för nåt år sedan, av rädsla för att skapa sug. Men nu känns det lugnt. Det är ju inte alkoholen jag är ute efter, inte ruset heller. Det vill jag inte ha.

Vi var ju på fest i fredags, och det är en sån megahärlig känsla att inte sakna alkoholen!! Jag blir inte ens avis på dom som kan dricka, jag tänkte inte ens på det, att jag inte dricker. Det har blivit en sån självklarhet. Klart att graviditeten säkert hjälper till, men det är ändå skönt.

Nu vill vovven ut o pinka. See ya later!

Ha en ljuvlig dag i vårsolen!