Import/export av blogg

Jag har importerat min första Cellenrebellen blogg hit, så nu har jag inlägg sedan 2006. Sen hade jag ett mellanspel på expressen, men jag vet inte hur jag ska göra för att importera den bloggen hit.
Det står beskrivet där hur man ska göra, men det funkar inte, såklart, det är ju expressen vi pratar om. Det var inte mycket som funkade på den sidan, därav flytten hit.

Skulle det vara nån som vet hur man gör eller hur man kan få det att funka, är alla tips välkomna!

 

 

Tittut!!!!

Inte fan klarar jag mig utan min blogg.
I’m back =)

Bordelineutbrott

Japp, så är det. Here we go again eller nåt.
Jag trodde att mina dagar som psykstörd var över men så var inte fallet.
Kasta nån ny utmaning på mig så rasar jag som ett korthus.
Kämpar som ett svin för att hålla näsan ovan vattenytan. Det är ett steg i taget som gäller.
Ångesten river i mig som den inte har gjort på 2,5 år, spriten är inlåst och krissamtal bokade.

Det är ju det jag har väntat på hela tiden, och jag antar att man får vad man ber om.
Det som är så synd nu är att jag kan ju inte skriva om det här eftersom jag inte längre är anonym. Delvis mitt eget val, delvis andras.
Jag har varit för oförsiktig med vem jag har lämnat ut min blogg till.
Mitt behov av att skriva av mig jobbiga saker finns kvar, och sålänge dom handlar enbart om mig är det ju en sak, men när det är andra inblandade blir det knepish.

Halvfärdiga blogginlägg

Jag har aldrig haft så många halvfärdiga utkast som nu, det dräller av dom. Jag har liksom inte ro att prioritera bloggning. Fast mellan varven får jag ju behovet ändå, även att det inte är lika ofta nu just nu, därav de många dagarna mellan mina besök här.

Lilla fröken är vaken rätt mycket under dagtid. Hon sover bara korta stunder och dom går åt till annat, diska undan eller bara sitta o pusta, eller umgås med resten av familjen, det är ju rätt trevligt
Om jag ligger bredvid däremot, eller om hon ligger i vagnen och jag är ute o går, så kan hon sova långa stunder.
Hon har börjat fyra av sånadär riktigt härliga leenden nu, ljuvlish!! Hon ser verkligen pillemarisk ut precis innan, tror hon kommer bli ett riktigt busfrö jag.

Vi fick besök av en kompis här, hon skulle bara hit o fika en eftermiddag men blev kvar i stugan. Jättekul!! Vi har inte setts på ett år och jag är jätteglad för den återupptagna kontakten.
Nu hojtar Siri så jag avslutar här.
Kan meddela i förbifarten att jag nu har 7 kilo kvar till utgångsläget före graviditeten! Dvs säga att 21 av dom 28 är borta!!
So long!
Trevlig Helg!

Here we go

Har blivit taggad av Susanna:

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn…
Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Så nu ska jag alltså komma på 6 underliga saker om mig själv som jag vill avslöja…hehe

1. Jag kan svälja extremt många tabletter på samma gång, (åtminstone 20 st).
2. Jag har inga problem med att ta halsprov hos doktorn.
3. Jag har aldrig haft några hål i tänderna.
4. Jag kan vissla utan att det syns.
5. Jag kan skriva spegelvänt.
6. Jag ska snart ingå mitt tredje äktenskap

 Dom sex jag vill ska göra samma sak är

Filosofan, Asfaltsmamman, Nika, Myra, Curlingmormor och Tonårsfian

Näääädå, jag ä inte bitter!!

Man är ju så balanserad och fin när man väntar barn, går upp 25 kg, inte kan röra sig, har halsbränna dygnet runt, händerna värker o somnar hela tiden och man dessutom ska ta hand om ett helt hus med tillhörande bortskämda ungar i. Som gladeligen tappar allt dom har för händer där dom står så fort nåt annat dyker upp. Ridspön, äckliga stinkiga strumpor, necessärer, nyinköpta hattar för att inta tala om gamla äppelskruttar o banaskal, godispapper och annat som är för jobbigt att bära till papperskorgen eller diskhon.

Skulle man sen visa sig på dåligt humör och ha den stora fräckheten att skälla på dessa bortskämda ynglingar eller vara sur o vresig, eller gud förbjude, kritisera nån av dom, då är man en häxa, en bitch och en hemsk människa som förstör livet för alla barn i familjen, till o med kompisar till barn i familjen. ( för att jag satte en gräns skällde ut ungjäveln när han tafsat och betett sig illa mot merparten av flickorna i huset) ALLA tycker att man verkar vara en rugguggla helt enkelt….Den elaka styvmodern som behandlar dom små barnen som om dom vore askungen…gudbevars…!! Dessutom är kärringen 08 - bara det!!! Dhaaaa

Sen vad gamla ex har med saken att göra, det kan man inte så noga veta, bara gissa. Men med vetskapen att gamla ex suttit och förklarat för 14 årig tonårsflicka vad som gick snett i förra äktenskapet, hur hemsk exmaken (nuvarande bonuspappan) var och hur förfärligt synd det var om gamla exet, så kanske det inte ligger så långt borta att gissa att gamla ex gör vad dom kan för att intrigera så gott det går. Vad vet jag?

Jag åkte tillbaka två år i mina känslomässiga reaktioner igår, skrämde skiten ur Tonårsfian, och jag vägrar att utsätta varesig mig själv elller nån annan för det. Här har jag gått omkring o trott att jag var av med den skiten. Men med tillräckligt mycket triggers så finns det tydligen kvar. Vilket innebär att jag måste ge fan i att utsätta mig för triggers. Riktigt hur jag ska lösa det vet jag inte ännu, men hålla mig borta från konflikter kommer jag att göra.

Vill man ha snälla goa glada mysiga Cellen som lagar god mat och kramar på kramtörstiga ungar när det behövs och fixar familjemiddag och myspys och till o med handlar kläder fastän det inte alls är mitt jobb, förutom till min egna ungar…då får man ta att trötta gravida, ledsna och slutkörda Cellen är sur o vresig och skäller på ungar som beter sig som bortskämda små kungligheter som ska ha allt serverat på silverfat.

Nu är det här ett sånt inlägg som jag normalt sett skulle ta bort, för jag hatar att vara bitter och martyr. Men nu behöver det här få komma ut, och hela anledningen till att jag skaffade den här bloggen en gång i tiden var för att kunna skriva av mig en massa saker som jag behöver få ur mig. På sistone har jag censurerat mig själv rätt hårt eftersom jag blivit mindre o mindre anonym.

Och nu har jag två val, antingen återtar jag min blogg och skriver om det som jag kämpar med och som händer i mitt liv, eller så lägger jag ner hela skiten. Ska fundera på saken.

Var förövrigt på sockerbelastning idag igen, och det var ok. Tack o lov!

Nä, ingen bäbis ännu

Har inte bloggat på ett par dagar. I torsdag satt jag som klistrad vid libero.se och diskuterade på deras forum. Inte om blöjor som man skulle kunna tro, utan om en  massa andra saker. Från porr till Jehovas Vittnen via incest och pedofili. Intressant!

I går tog vi morgonbåten till fastlandet för att tömma det sista i min lägenhet i Stockholm. Vi kom dit vid 13 tiden och for därifrån vid 19. Det var med blandade känslor jag åkte stängde dörren bakom mig när vi var klara. Det stället har varit min trygghet och mitt hem under 5 år, och det är där jag har återupprättat mitt liv. 

Att flytta hit till ön och min goa Gute känns HELT rätt på alla plan, och det är en mycket positiv förändring, även om den är läskig mellan varven. Men nu är jag helt o hållet bofast här på ön.  

Tonårsfian mötte upp oss i morse vid båten och åkte med oss hem. Vi har alldeles nyss kommit innanför dörren och hästsläpet står fortfarande fullastat ute på gården. Bonus2an var med och hjälpte till, så han har kånkat o stånkat och varit jätteduktig. Jag har hållit mig någorlunda i skinnet, dock känner jag ändå av ryggen. Men det är nog inte för att jag har lyft, för det har jag inte, nästan ingenting. Nästan bara tittat på, faktiskt.  

Bäbisen rumlar runt, massor. Jag tror att det är så att den lägger sig och trycker på nåt inre organ mellan varven, för jag mår så illa. Inte hela tiden, men det kommer o går. Nu börjar jag längtar ordentligt efter att få ut den lill*, jag vill ha tillbaka min kropp för mig själv. Samtidigt är det ju jättemysigt med magen, men det är ju så attans tungt o jobbigt och bökigt. Foglossningen har satt igång på allvar, och det känns som att blygdbenet ska gå i två delar om jag lägger tyngden ojämt. Och det måste man ju ibland. I trappen…eller igårkväll, när jag skulle ta mig upp i överslafen i stugan vi bodde. Jag bytrte plats med bonus2an och sov på golvet istället, på 2 madrasser.

Nu ska jag ta tag i pojkarna här och se till att vi får nåt gjort.

Solong!

Sittsår och asgarv

Jag sitter fortfarande o streckläser mitt senaste bloggfynd. Har visserligen varit iväg och hämtat min Gute ute i skogen och käkat lunch, men hamnade här framför datorn igen omedelbart efter hemskomsten. Jag har träsmak, men det skiter jag i. Kul har jag, det är inte ofta jag sitter o skratta såhär för mig själv.

Och hungrig är jag - igen….?? Lite bäbis växer tydligen fort idag..hehe…Sammandragningarna har en otäck likhet med molande mensvärk men kommer inte så ofta och tack o lov inte så regelbundet heller.

Mellis - å sen åter till Singla.

Bye!

Rekordsnabbt byte av samtalsämne

Jo, jag är fortfarande rasande över socialtjänsten från programmet igår.

Men, jag har hittat nåt som muntrat upp mig. Jag har hittat en blogg, en hysteriskt rolig och mycket läsvärd blogg. Förutsatt att man inte är av den dömande sorten, men det tror jag inte att en enda av mina läsare är, så de så. Så därför kan jag härmed gladeligen rekommendera denna:  http://blogg.expressen.se/singelnojor/                    Läs och njut!!

Bättre, anonym och bebbeprat

Jag mår bättre idag, även om jag känner att jag fortfarande är skör. Tack för era gulliga kommentarer. Det här med medicinen, det är ju inte så att jag har trappat ner 2/3 på ett litet kick. Det har tagit flera månader, jag har minskat med en halv tablett i månaden. Det har ju gått bra och jag har inte märkt några större skillnader, förutom att jag gråter lättare.

Så funderar jag lite på hur anonym jag egentligen är här. Jag har ju själv valt att berätta för vissa människor att jag bloggar och vad jag heter här osv. Men nu är det nog så att det är så pass många som vet, så att jag inte längre själv har kontroll över vem som vet att jag är jag o inte. Jag kan känna att det begränsar mitt skrivande, och funderar ibland på olika alternativ. Jag skriver ju så personligt och utlämnande många gånger. Det är mitt sätt, min väg och min stil , så är det. Om jag bara ska skriva om vardagliga saker kan det kvitta för min del. Anledningen att jag överhuvudtaget började blogga istället för att bara skriva dagbok, är för att jag känner dels att det är skönt att skriva av mig, sen att det är bra att få kommentarer och andras syn på saker, det stärker mig, men också för att synliggöra några av de saker jag har tampats med här i livet. Kanske ska gå ut helt o hållet med vem jag är istället, bild o hela alltet. Men det är nog ingen bra ide det heller, med tanke på min familj. Dom måste ju få välja själva.

Idag tänker jag ringa barnmorskan. Jag vill lyssna en extra gång på bäbis. Tycker att det har varit så himla stilla o lugnt några dagar nu, och det oroar mig. Oro är inte kul, men som läkaren sa, det ingår liksom i konceptet att vänta barn.

Kommuntanterna har inte hört av sig, och idag är sista chansen innan påskhelgen. Ska bli spännande att se hur dom tänker göra. Jag behöver ju få vissa besked innan månadag då vi åker för att hämta det sista.

Ha en bra dag alla därute!