Oreda

Det finns en sak som jag klarar sämre än nånting annat, och det är oreda. Oordning, kaos. När var sak inte har sin plats. När saker ligger o dräller överallt och man inte vet vart man ska göra av skiten. När var och en lägger sina saker där dom tycker och hela huset till slut blir som en enda soptipp.
Då blir jag galen.

Exempel: Idag skulle jag sätta upp en konservöppnare på väggen. Jag gick således till verktygslådan för att hämta de verktyg jag behövde för att göra detta.
ALLA de verktyg jag behövde var borta. Kvar fanns ett gäng filar o lite anan skit. Kul.
Jag har inföskaffat en verktygslåda för att det ska finnas ett ställe att lägga verktyg på. Men icke.
Här funkar det så att när man är klar med det man skulle göra så lämnar man helt sonika verktyg, skräp o annat bråte på platsen där man senast befann sig. Reslutatet är x antal kruvmejslar, hammare o skit lite varstans i huset och ute i trädgården.
Jag är ingalunda perfekt själv, jag kan också drälla saker omkring mej. Men jag städar också en jävla massa, plockar o plockar o plockar. Så då hamnar sakerna på sin plats igen efter ett tag om jag inte gör det direkt.

Sånt här kan verkligen få mig att tappa humöret big time. Åsså blir jag en gapande, skällande ragata, bitch o surkärring.

Morr!!!!

En väldigt trött mamma

Idag vaknade jag av att lilla fröken Siri von Sirap bet mig i tutten. Underbart sätt att vakna på - not!
Är så trött så ögona går i kors och det känns som att jag ska brista i gråt vid minsta lilla motgång.
Jag är USEL på att släppa gasen i tid. Det var som syrran sa, jag behöver inte bromsa, bara släppa lite på gasen.
Jag fattar inte vad det är med mig!! Flera dar så har jag känt att jag borde sova när Lillan sover middag, sitter där och är skittrött och reser mig allafall o går och gör nåt. Fast då har det ju inte känts som en börda utan det är ju för att jag håller på med nåt som jag tycker är kul. Gräver rabatter eller nåt annat.
JAG MÅSTE VILA!!

Vi har kört GI metoden i 2 veckor också, jag o tjejerna. Inte Lillfian då, för hon är på gränsen till underviktig, men vi flickor i familjen som inte är underviktiga har tagit tag i det här med maten. Så vi drog igång med liv o lust och har lyckats bli av med några kilon alla tre.
Fast imorse skrek min kropp efter kolhydrater, så jag tog en macka. Jag tog EN macka, inte fem. Utan EN! Helt otroligt!! I det tillståndet av nästankoma och tröttförtvivlan hade jag normalt sett ätit 5-6 mackor i ren panik förut. Det har hänt nåt. Skumt!
Jag tror bannemig homeopat-tanten vet vad hon sysslar med!

Idag ska jag ta ledigt i allafall, från det som jag kan ta ledigt från. Tvättvikning, rabattgrävning, plattsättning, disk o matlagning….det får nån annan ta hand om. Jag ska gå på auktion med svärmor! Siristumpan får såklart följa med.

Åsså får jag nog sluta amma nu. Lägga ner lite krut på att lägga lilla damen i sin egen säng på kvällarna och försöka få henne att sova där på nätterna. Det ligger en karl där på andra sidan Siri i sängen, kommer ihåg att det var mysigt att ligga på hans arm, men jag kommer knappt ihåg hur det känns.
Småbarnsåren har tagit fart. Lilla fröken Siri Anna Wilda har blivit större, och börjar göra skäl för sitt andranamn.

Kaffe!!!!

 

 

Energi

Det har hänt nåt med min energi. Den har kommit tillbaka. Jag törs nästan inte säga det för då kanske den försvinner igen.
Det är bara ett litet problem. Min kropp orkar inte riktigt hålla samma takt som jag vill.
Det stör mig.
Undrar om det stör mig tillräckligt för att komma igång och göra nåt åt saken den här gången?
Jag var ju på god väg där i januari, men i vanlig ordning tar jag ju i för ett helt lag, och så pjuker det liksom av sen.
Jag gick 13 mil på två veckor, sen var det stopp. Jag har flera stycken jättebra ursäkter. Men det hjälps ju inte, det är ju fortfarande ursäkter.
Oh well….
Idag har jag röjt lite på tomten, eldat skräp, kört en massa saker till återvinningen, storhandlat o lite annat.
Bonusfian har tagit hand om Siri. Maken har jobbat. Mina flickor är hos sin pappa och kommer hem imorgon, LÄNGTAR!!!!!

Doris har varit här en vända igen och det har varit supernajs. Jag skjutsade henne till båten i morse, tiiiidigt. Vaknade redan 05.30…brrr.
Nu är jag trött. Åsså har jag ont. Hela vänstra sidan är helt i olag. Från nacken, genom axeln ner till korsryggen, bäckenet och benet. Åsså en avstickare ut i vänster arm, främst handleden.  Höll på att inte ta mig ur sängen när jag hade sövt lillsiran förut.
Jag knakar axeln ibland. Ställer mig mot en dörrpost och trycker så att den liksom hoppar rätt igen.
Ska se till och ta mig tillbaka till sjukgymnasten och börja med regelbunden massage igen. Men sen måste jag nog tänka mig för hur jag använder min kropp. Mina muskler och min vilja är starkare än leder o ligament. Inge bra.
Gnäll gnäll…
Nu ska jag he mig i duschen!

Hav en bra lördagkväll!
Solong!

Har hon ingen off-knapp??

Det är inte ofta jag retar mig på människor, men det finns en, som jag förut gillade skarpt, som jag nu retar mig på riktigt mycket.
Jag tycker at det mesta som kommer ur hennes trut, eller fingrar rättare sagt, är kvalificerat bullshit.

Hennes senaste briljanta inlägg är detta

Jag undrar vilken värld hon lever i den människan??

Jag undrar vart vi får plats i hennes fullkorsnfaciscm, vi som inte är lika bra och duktiga som hon.

Jag blir så trött. Har hon inte uttalat sig klart nu den lilla hoppan? Har hon överhuvudtaget nån som helst trovärighet kvar? Finns det någon som tar henne på allvar längre?

Jaja, jag gör som hon rekommenderar, slår undan tankarna på hennes kränkande attityd, och konstaterar att hon antagligen kommer att landa riktigt jävla hårt nån dag.

Solong

Riktiga bonkellingar klarar allt

Otillräckligthet är dagens ämne. Jag känner mig otillräcklig, som fan.
Tycker att jag borde klara mer, orka mer, fixa mer, och framförallt, inte gnälla så förbannat.
Att sköta ett hushåll har ju kvinnor gjort i alla tider utan problem. Svärmor tog hand om hushållet OCH gick i laggårn 2 gånger om dan. Det fixade hon!
Så varför fixar inte jag det?
Jag är BARA hemma. Jag har ingen laggård att ta hand om. Jag har en bebis och en valp, det är knappt jag fixar dom två. Maken brukar få ta med sig valpskräpet på jobbet.
Varannan dag måste det dammsugas här för det ligger drivor med grus på golven. Det är ingen överdrift, jag måste byta påsen i dammsugaren ungefär varannan vecka. Och det är när jag inte dammsugit jätteofta.
Och högvis med saker som liksom bara finns…..överallt, helst på golv o köksbänkar.

Och jag är bara helt, totalt slut. Jag orkar mindre o mindre.
Igår hörde jag mig själv skrika på barnen att vi måste hjälpas åt mer för jag fixar inte det här, det kommer sluta med att jag landar på psyket igen - moget. Jag känner mig inte stolt över det nej…
Det är svårt att vara polis, att ställa krav, att bråka, gnälla o tjata och var allmänt bitchig.
Jag vill inte gå omkring och vara arg jämt.

Igår fick dom uppdrag att hitta på ett system själva så att det flyter lite bättre här.
Dom ska ha varsitt område att ha ansvar för själva under period. Hoppas det funkar!!

Det suger att inte kunna vara det jag vill. Min dröm var ju det här. Stor familj på gård, djur o ungar o hela fadderullan.
Fast i min dröm fans inte ett trött o slut mamma, där fanns en glad o energisk morsa som fixar allt med ett leende på läpparna.

Skit också

Det var inte bättre idag när jag vaknade. Fortfarande denna tungsinthet, och nåt annat oroligt i kroppen som jag tycker mig känna igen. Ångest??
Det är EVIGHETER sen jag hade det, och det har för det mesta funnits nån uppenbar anledning till det.
Det gör det inte nu såvitt jag vet, jag får väl ta en sån där själsökardag och se om jag hittar nåt där inne i hjärnvindlingarna. Risken är väl bara att jag springer på en massa gamla spöken…urk.
Jag vill bara krypa ner i sängen igen o dra täcket över huvet.

Men……
Solen skiner idag!
Alla barnen mår ok och är friska
Jag har en man som jag älskar o han älskar mig
Jag har vänner, flera stycken
Jag har mina syskon
Jag har tak över huvet
Jag har mat på bordet

Uppdatering

Jag kom alltså fram till att jag inte vill vara utan min blogg. Så var det med det.
Så vad har hänt sen sist?
Såret efter tanden har läkt ihop bra och värken gick över efter lite drygt en vecka. Det var rysligt skönt att bli av med den, värken alltså.
Vi har hämtat vår lilla valp, söta lilla puppyn. Hon är supermysigt och väldigt intensiv. Det är tur att jag inte visste hur mycket job det var med en valp, annars hade jag nog backat.
Jag är nu helt låst hemma. Kidsen kommer hem vid tre rycket på dagarna och då tar dom hand om valpen. Då har jag för det mesta så mycket annat att komma ikapp med, tvätt, matlagning, handling, vila o shit, så min tid räcker inte riktigt till just nu.
Jag måste hitta nåt sätt att kunna prioritera mina prommisar. Saknar dom väldans

jaghar varit hos sjukgymnasten för all värk. Fått lite övningar som jag har gjort i några dagar. Det har resulterat i ännu mera värk - suck.
Jag ska inte äta ipren enligt njurläkaren (trots att det inte är nåt fel på njurarna), och alvedon räcker inte till. Har fått nåt annat som heter dexofen men det fick jag för värken efter tanden och det vill jag inte ta eftersom det är lite starkare värktabletter.
Så…vad gör man? Biter ihop och blir en surkärring.
Inte kul.

Sirigumman mår förträffligt! Hon har fått en gåstol och den gillar hon skarpt. Det är skönt att få upp henne lite från golvet nu när vi har lilla valpen.
Hon är med i alltombarns grimastävling =)
Jag hoppas att ni går in o röstar på vår lilla guteprinsessa!!

That’s it for now.
Siri sover, Ella sover. Jag ska dammsuga klart här nere och ta en kopp java - mums.
Sen ska jag väl göra dom där förbannade övningarna så kanske det blir bättre så småningom.

Solong!

Steget efter

Jag har svårt att hinna med. Jag ligger hela tiden ett steg efter med allt. Missar tider hos läkare, glömmer lämna prover i tid, glömmer ringa viktiga samtal.
Missar att lämna in ansökan om fortsatt sjukbidrag, det är ju toppen. Mitt går ut nu.
Det stör mig som fan.
Här hemma ligger jag inte direkt i fas heller.
Massor som ska göras, städas, tvättas. sorteras papper, sättas upp tavlor o hyllor osv.
Nu i veckan har jag gjort en del i allafall. Fick upp ett gäng hyllor på kontoret, nu ska jag bara sortera in drivorna med papper o annat som ligger överallt.
Jag har städat källaren o kontoret ett flertal gånger, men till vilken nytta. Det tar ett par veckor sen ser det ut som vanligt igen.
Jag känner mig som en satkärring som tjatar om hjälp hela tiden, så nu har jag låtit bli att be om så mycket hjälp på sistone, och då blir det såhär.
Jag har ju mitt projekt med vikten och promenaderna också, det tar mycket tid att gå 15000 steg om dan.
Åsså har jag dragit ut tand….till slut kom jag iväg för att lämna njurproverna.
Känner det lite som att jag håller på att drunkna i jobb här.
Jag satte fart nere i tvättstugan häromdan. Sorterade upp i korgar och ikeakassar och tvättade 5-6 maskiner.
Sen pjukade det lixom av, men jag var ju nästan ifatt.
Ajöken

Ont och Karl-Petter

Jag har ont. Det är tur att det finns värktabletter. Synd att dom inte riktigt räcker hela vägen bara.
Nu ska jag ägna mig åt favoritsysselsättningen - vänta.
Ha tålamod och vänta.
Låta bli att peta o vänta.
Ta mera värktabletter o vänta. 
Tugga bara på ena sidan och vänta.

Det där var ironi.

Jag har världens sämsta tålamod…nåja, kanske inte världens, men väldigt dåligt.
Å det är väldigt väldigt svårt att låta bli att pilla ut saker som fastnar i det gigantiska hålet efter tanden.
Jag kanske borde slänga ut alla tops. Fast frågan är ju vad jag skulle hitta på istället så topsen får stanna. Jag pillar inte så mycket - bara lite.
Nog om det.

Hörde årets hittills roligaste kommentar idag på Let’s dance. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig.
Det var Karl-Petter, värmlänningen. Han är grisbonde och inte ett dugg dansant, nåt av det mest ograciösa jag sett på länge. Men ack så rolig.
På ett ställe i koreografin höll han för sina ädlare delar och programledaren kommenaterade det efter dansen.
Då sa han på breeeeed värmländska, i direktsänd TV.
-”Jaa, en spark på tasken är ju inte så gött”

Så bonnigt liksom….

Jävla skit och ynkipynk

Detta ÄR verkligen en never ending story…..som jag har tröttnat på för längesedan.
Det här med cystan i käken och tanden som skadades vid operationen. Suck.
Idag skulle jag rotfylla den. Jag var där strax före jul och gjorde förarbetet för rotfyllningen. En inte alls särskilt kul upplevelse.
Idag var liksom sista rejset då.
MEN, då upptäckte tandläkaren, som för övrigt är superdupergullig, att det var en spricka i tanden.
Hon kallade in en kollega som fick kolla med sina luppbrillor, och hon såg också att det var spricka, närmare bestämt flera. Ytterligare en stycken gullig tandläkare kom in o konstaterade samma sak.
Så då var frågan, ville jag lägga ner 3500 kronor på en tand som det kommer att bli problem med framöver?
Det kan ta ett år och det kan ta tio och allt däremellan.
(Har man en spricka som går djupt ner nedanför tandbenet så blir det problem.)
För pengarnas skull så hade jag varit beredd att ta chansen, men jag har blivit så himla rädd för att hålla på och rota omkring i truten nu, så jag sa att dom fick ta bort den istället.
För med min tur kan jag ge mig fasen på att den inte kommer att hålla i tio år allafall, snarare tio månader.
Så då kom nästa problem, att få ut tanden. Å det var ju inte enkelt. Det var en kindtand och den var urborrad eftersom den var preppad för rotfyllning.
Så den gick ju bara sönder . . .
Till slut, efter MYCKET meckande, dragande o slitande, X antal jävligt obehagliga bedövningssprutor modell gigantiska och borrande för att få den i två delar, så fick dom ut tanden.
Nästan.
Det blev en bit kvar. Såg dom på röntgen.
Suck….
Jaha…det KAN också gå bra. Det går bra för 3 av 4, men för den fjärde blir det problem. Ni kan ju gissa vilken grupp jag tillhör. Inte tror jag att det är ettan, tvåan eller trean allafall.
Och om det nu blir problem så måste man operera ut den biten.
Så då står jag inför två eventuella käkoperationer nudå.
Hur kul är det?

Och eftersom det här är min blogg så tar jag mig friheten att gnälla och bitcha. Jag har haft ett rent helvete i en massa år på en massa andra plan, vad fan ska jag med detta till??
Kan det inte bara få vara lugnt nu? Kan jag inte få slippa en massa problem med cystor i käkar, värk i hela kropppen, njurproblem sena nässkiljeväggar o annan skit. Jag vill inte ha det så. Jag VILL INTE!!!!!

Solong