Det var som tusan!!

Jag överaskar mig själv lite titt som tätt. Det är ju kul, att man inte är samma gamla vanliga person hela livet utan upptäcker nya sidor mellan varven.
Just nu har jag upptäckt att jag roar mig med att plantera saker. Det var ju lite oväntat eftersom jag med nöd o näpe håller mina krukväxter vid liv.
Det var därför jag köpte ett gäng paradisträd för några år sen, för dom går ju knappt att misslyckas med. Får dom bara vatten nån gång ibland så överlever dom. Mina har tillomed vuxit till sig så dom börjar bli lite väl stora för att ha i fönstren. Nu står dom ute på trappen, omsatta i större krukor.

Igår var vi på två olika ställen och införskaffade diverse saker till trädgårdslandet. Sen åkte vi hem och satte igång att putta ner dom i jorden. Dan innan fixade Maken till landet med sin grävare. Han körde jordfräsen ungefär tre minuter innan han gav upp och hämtade det tunga artelleriet. Det gick lite snabbare.
Vi satte rabarber, hallon, krusbär och smultron först. Sen tog vi fröpåsarna. Mycket sallad blev det. Jag är galen i olika sorters sallad, så det var ruccola, o spenat och ekblad och en hel del andra. Åsså satte vi rädisor, purjolök, salladslök och säkert nåt mer som jag redan har glömt.

Tomatplantor har också inhandlats liksom en paprika (!) på prov. Tomater står nu i soligaste fönstret i köket i ny jord och lerkrukor. Lite kryddor har jag fixat och det ska det bli mer av.

Imorgon är planen att fixa en av rabatterna, men jag funderar på att be svärmor komma hit först och berätta vad som finns däri. Jag har några sorter som jag tycker är så fina och jag skulle vilja sätta dom i den rabatten. Det som syns där nu är en ros och en himla massa tulpaner o påsk o pingstliljor.

Åsså har vi varit hos homeopaten jag o Tonårsfian. Jag har varit där två gånger förut och hon har behandlat bort en massa värk, cet är ju inte så du,t. Nu får jag bara sådär ont om jag kånkar för mycket på Siri. Energin har hon trollat fram med pillrena också, den håller i sig. Lite mycket av den varan faktiskt. Jag har ingen avknapp just nu. Det går i full fart hela dagarna och jag märker att jag gasar lite för mycket. Men det är ju så kul, åsså är det som att det är bäst att passa på när det finns energi för jag vet ju aldrig hur länge den räcker. Ungefär som när jag kör bil och det är lite bensin i tanken, då gasar jag på som f-n för att jag ska hinna längre innan den tar slut…….inte så vidare smart nä, jag vet. *s*
Reslutatet har blivit magkatarr modell ont, och nu fick jag preparat för att avhjälpa det. Min kloka syster tipsar mig om att trampa allafall lite på bromsen innan ekipaget tar slut, jag funderar på saken Hon brukar ha rätt i såna saker.

Nu är det kväller och frun är trött, så jag tror jag ska ta o natta.

Solong!

 

The shithouse

Just nu är det inte kul här.
Status är som följer:
Tonårsfian - har blivit sämre igen, feber och illamående.
Mellanfian, förut kallad Lillfian, ser ut som ett spöke, tunn som en tråd och mårinte så bra.
Bonusbarnen änsålänge i hyggligt skick. 2 av dom har varit dunderförkylda men har inte åkt på magåkomman - ännu.
Maken - Står på benen trots både förkylningoch magåkomma
Jag - lever
Åsså lilla Siri…..lilla lilla gumman, hon är hyggligt pigg, ganska glad men helt klart gnälligare än vanligt. På nätterna ammar hon tack o lov. Mat är bara att glömma sen några dagar tillbaka. Hon har gått ner i vikt o känns tunn tycker jag, men hon har ju att ta av så ännu är det ingen fara.
Jag var på akuten med henne igår för att få en bedömning av tillståndet och dom tyckte det var ganska ok men ville att vi skulle komma tillbaka om det blev sämre eller om vi misslyckas med att få i henne vätska. Dom tyckte det var lite bekymmersamt att hon varit krasslig så länge, det är 11 dagar nu, inne på 12:e idag.
Jag ska ringa in igen sen o höra hur vi ska göra. Vaknade 03.30 av att ungen spydde som en fontän i halva sängen.

Jag kunde ju inte somna om efter det, så nu sitter jag här med Siri sovandes i vagnen bredvid.
Laddar för dagen, antar att det inte blir många stunder av vila sen.

Solong

Å sen tog energin slut….

Efter paltkoket där nånstans tröt energin. Sen har jag varit trött i flera dar.
Jag sov i flera timmar igår, ändå slockande jag tidigt på kvällen och sov ända till morgonen, med några avbrott för vaken bebis.
Men det är ju krassligt här hemma. Alla är eller har varit sjuka, utom jag. Jag mådde illa igår och var vansinnigt trött, that’s it än sålänge. Känner mig något lite piggare idag så jag hoppas att jag slipper.
Det har hänt förr, att jag sovit mig ifrån förkylningar o shit.

Åsså har jag drömt otäcka drömmen, läskiga läskiga drömmen, om att jag är sjuk. Att jag har en tumör. Först satt den i hälen men sen var den i huvudet. Å det skrämmer mig, eftersom mitt minne bara blir sämre o sämre och jag tappar ord och har svårt att hitta vad jag ska säga ganska ofta. Det blir liksom bara tomt i skallen och jag hitar inte orden. Jag vet att det kan vara stress, och det har ju varit mycket senste året. Väldigt mycket. Men det är ändå läskigt.
Maken tycker inte att jag ska bry mig så mycket om mina drömmar, men det är svårt att ignorera en sån där.
Måste nog ta en snack med syrran om det där. Hon brukar kunna lugna mig när jag drömmer konstiga saker, eftersom drömmar sällan är bokstavliga liksom. Men att man kan hita nån form av guidning i dom ändå.

Idag inväntar vi viktiga brevet till Tonårsfian. Intagningsbesked från gymnasievalet!! Spännande!

Solong!

Dagar, tvätt och bilköp

Det är så himla härligt att vara glad!! Idag har jag varit glad som en lärka hela dan. Det är sån enorm skillnad från dom dagarna som inte är lika glada. Som dag o natt.
När jag är glad spelar det ingen roll att det är skit i hörnen eller att disken inte blir gjord på en gång. När jag mår dåligt blir såna saker till oöverstigliga hinder som får mig att må ännu sämre.
Undrar varför det är så?
Jag får väl konstatera det igen, det handlar om dagar. En i taget. Ibland bra och ibland dåliga.
Idag har varit en himla bra!
Bonusfian, jag o Siri har varit och kollat in ett par auktioner, men det var inget att ha. Sen fikade vi hos Brorsan o Svägerskan, åsså hämtade vi flixen vid båten.
Vi tog upp ett par liftare som hade missat bussen, ett himla gulligt ungt par. Dom fick åka med oss och det blev dom jätteglada för. Man kan göra sånt här, det är inte förenat med livsfara.
Man ser om det är nån som har missat bussen och det är inte så ofta galna mördare. Jag har inte träffat nån - än i allafall.

Nu på kvällskvisten tog jag mig an tvättsorteringen i källaren. Herrejisses!!! Det är max två veckor sedan det var HELT rent där nere, inte en otvättat trasa var kvar.
Nu är i stort sett hela förrådet av badlakan o handdukar där igen!! Hur många handdukar måste man använda per tonåring och vecka? Här tycks det vara så att man ska ha två nya varje gång man duschar, en till håret o en till kroppen. Det blir en HIMLA massa handdukar. Åsså alla lakan på det. Dom tycks byta lakan i farlig fart också.
Den här gången ska dom få ta hand om tvättvikningen själva så dom får se hur mycket det blir, det kanske råder bot på handduksslöseriet sen.
Ska köra med miljöaspekten, den är poppis hos tonåringar har jag märkt.

Nu kommer snart maken o bonustvåan hem. Dom har varit i Sverige (på fastlandet)(Doris favvouttryck) och handlat bil.

Solongski

Energi

Det har hänt nåt med min energi. Den har kommit tillbaka. Jag törs nästan inte säga det för då kanske den försvinner igen.
Det är bara ett litet problem. Min kropp orkar inte riktigt hålla samma takt som jag vill.
Det stör mig.
Undrar om det stör mig tillräckligt för att komma igång och göra nåt åt saken den här gången?
Jag var ju på god väg där i januari, men i vanlig ordning tar jag ju i för ett helt lag, och så pjuker det liksom av sen.
Jag gick 13 mil på två veckor, sen var det stopp. Jag har flera stycken jättebra ursäkter. Men det hjälps ju inte, det är ju fortfarande ursäkter.
Oh well….
Idag har jag röjt lite på tomten, eldat skräp, kört en massa saker till återvinningen, storhandlat o lite annat.
Bonusfian har tagit hand om Siri. Maken har jobbat. Mina flickor är hos sin pappa och kommer hem imorgon, LÄNGTAR!!!!!

Doris har varit här en vända igen och det har varit supernajs. Jag skjutsade henne till båten i morse, tiiiidigt. Vaknade redan 05.30…brrr.
Nu är jag trött. Åsså har jag ont. Hela vänstra sidan är helt i olag. Från nacken, genom axeln ner till korsryggen, bäckenet och benet. Åsså en avstickare ut i vänster arm, främst handleden.  Höll på att inte ta mig ur sängen när jag hade sövt lillsiran förut.
Jag knakar axeln ibland. Ställer mig mot en dörrpost och trycker så att den liksom hoppar rätt igen.
Ska se till och ta mig tillbaka till sjukgymnasten och börja med regelbunden massage igen. Men sen måste jag nog tänka mig för hur jag använder min kropp. Mina muskler och min vilja är starkare än leder o ligament. Inge bra.
Gnäll gnäll…
Nu ska jag he mig i duschen!

Hav en bra lördagkväll!
Solong!

Duracellkanin??

Från noll till tvåhundratio på ett par dagar….? Imorse fann jag mig dammsugandes nedervåningen kl 08.30..?
Igår bakade jag bröd…Jag har tvättat tonvis med tvätt, allt som jag inte orkade tvätta när jag mådde pecka.
Jag är glad, sprallig, full av energi.
Manodeppressiv månne…?
Nä, jag är nog bara väldigt glad att jag mår bra igen, och jag har en massa energi som vill ut, det är nog så enkelt.
Men det känns ju lite lätt personlighetsklyveri över det hela. För skillnaden är så total.

I helgen åker vi till syrran o hennes sambo och lillprinsen. Det ska bli så UNDERBART att få träffa dom!! Jag längtar!
Och jag höll på att garva läppen av mig idag när vi pratade i telefonen och min älskade syster beskrev hur det kan vara när man upptäcker nya kroppfunktioner man får som mor
Själv brukar jag liknas vid en ko, väldigt ofta. Maken är ju gammal mjölkbonde så han kan ju allt om mekanismerna vid mjölkproduktion.

Muuuu

Jag är nåt på spåren!!!

Har haft en sån där fuldipp igen. Ett lågvattenmärke. Fick megaångesten hubert häromdan och tappade sansen igen. Jag pillade i mig förskrivet antal ångestdämpare, men sen bestämde jag mig för att det inte räckte och petade i mig tre till. (Inga farliga tabletter)
Resultatet blev en väldigt sömnig, sluddrig och spastisk mamma som skrämde slag på hela familjen.
Jag gjorde mig av med delar av överdosen i toan munledes, så det klingade av efter några timmar, men jag har varit aptrött tills idag.
Och nu krävs det grabbatag känner jag.
Det är nåt som inte är som det ska.
Vad är det som gör att jag släpper på kontrollen så helt plötsligt?
Jag anar att det har att göra med att jag klev över en spärr i och med återfallet för några veckor sen.
Så jag ska boka stödsamtal. Vi ska strukturera upp här hemma så att det funkar. Det är en sak som jag mår rysligt dåligt av nämligen, när det inte är struktur i livet.
Det måste finnas ställen att göra av saker på, det måste finnas ett system.
Och sen ska jag ringa till underedesexpertisen och be att få avlägsna det hormoninplantat jag har för att förhindra graviditet.
För, som så många gånger förr, så har jag nu, i EFTERHAND konstaterat att detta infaller med ungefär 28 dagars mellanrum.
Och det är fan inte acceptabelt att få sån mastodontångest av hormonsvängningar i kroppen.
Nu finns det andra orsaker också, men att det tar sig såna uttryck, att ångesten blir så kraftig och så destruktiv, så svart och så skrämmande, DET har med menscykeln att göra.
Å jag blir så arg på mig själv att jag inte FATTAR!!!!!

Min läkare som jag hade i den stora staden brukade tala om för mig att detta med Bordeline ofta lugnar ner sig med åren och att man har sett att det hänger ihop med hormonerna.
Då kanske det finns en föklaring till att det varit extra jobbigt sedan i höstas när jag satte in den där hormonavsöndrande saken i min kropp.

Sen är det så att det händer extremt mycket runtomkring oss också. Jobbiga saker. Det är nåt HELA tiden, och det är klart att jag dippar då. Inte ett dugg konstigt.
Back to basics.
Äta. Sova. Motionera.
Å prata prata prata, å sen ta reda på det där med hormonrejset. Ut med eländet!!

Livet på en pinne

Ja….vet inte var jag ska börja riktigt. Situationen blev akut….jag rasade. På ett sätt som jag inte har rasat på flera år.
Nu plockar jag skärvor och limmar. Med superlim det här gången så att det inte ska gå sönder en enda gång till. Jävligt starkt superlim. Inte Karlssons klister trots att det fick farmors framtand att sitta fast i två år. (Fast jag tror inte på den storyn längre pappa)

Jag vill säga att jag har HAFT ett återfall, med det är ju inte sant. Jag har TAGIT ett återfall.
Jag drack en halv flaska vodka i ett jävligt svagt, kaotiskt ögonblick. Det är några dagar sen och jag är tillbaka i nykterheten och har inga som helst planer på att fortsätta att återfalla. Det var inte en trevlig upplevelse. Jag hade jävligt ont i huvet efteråt. För att inte tala om konsekvenserna för alla runtomkring. Nu är det damagecontrol på hög nivå.
Jag har ett bra supportsystem. Världens bästa tror jag. Ska nominera dom till Nobelpriset i “support av dysfunktionella syskon”

Jag har inbokade tider på psyket för stödsamtal. Jag kan det här, jag har gjort det x antal gånger förut. Det kallas mitt liv.
Det gick nästan tre år av må bra, det är rekord. Jag har aldrig mått bra så länge förut.

Jag är hoppfull, det kommer att bli bra. Men det tar kanske lite tid, och jag skriver kanske inte här så mycket på ett tag, eller så gör jag det.

Oroa er icken. Jag har mig själv, jag har min familj, jag har mitt supportsystem och jag har Gud.

Solong

Trygghetsnarkomani

Idag såg jag nåt på TV när jag låg o ammade, som verkligen fick mig att tänka till. Dessutom fick jag många goda skratt.
David Eberhard hade en föreläsning.
Han menar att vi i Sverige är trygghetsnarkomaner och han hade en hel hög med roliga exempel på det, förbudet av djungelolja t.ex. Den var ju verkligen JÄTTEFARLIG!!! Han diskuterar det här med farlighet o trygghet och hur vi har blivit så trygghetsberoende så att vi blir panikslagna mer eller mindre. Han har till o med ställt en panikångest diagnos på Moder Svea!
Har förstått att han har skrivit en bok om detta, I Trygghetsnarkomanernas land och det ska jag försöka få tag på, den måste jag ju bara läsa!!

I övrigt rullar det på här.
Jag har hjälpt Lillfian att förbereda ett skolarbete till imorgon. Det började med att vi snackade om en kille iklassen som har Asberger. Klasserna ska splittras till nästa termin och alla får välja tre kompisar dom vill gå med i nya klassen. Lillfian sa att hon visste inte vilka hon skulle välja så hon funderade på att inte välja alls. Men så kom hon på att hon kunde ju välja honom, för det kommer ingen annan att göra och han behöver en vän. Han är rätt utsatt, mobbad av många och hon jobbar för att backa upp honom.
Jag sa att hon kunde ju göra ett arbete om det nångång när dom ska ha nån muntlig redovisning eller så, och det skulle dom i morgon. Hon hade förberett sig för att berätta om sitt favoritband, men ändrade sig kvickt. Så vi har letat information om Asberger här, och övat på att berätta. Jag är stolt över min lilla gumma!! Det är såna egenskaper man gärna vill se i sina barn =)
Dessutom har hon nattat Siri ikväll för jag var tvungen att åka iväg i handla. Så det blev en vällingflaska, Lillfian o Siri i stora sängen och det gick hur bra som helst! Jag är imponerad!!
Det är typ 4:e gången Siri dricker välling, hon är ju van vid amning annars. Cool unge som bara accepterar det sådär utan vidare.

Tonårsfian har haft nationella prov i svenska idag, och hon gick dit o gjorde provet trots att hon är krasslig, det tycker jag var jättebra! Hon tyckte att det hade gått bra dessutom. Det blev en uppsats om ett svårt val som har påverkat andra i omgivningen - flytten till Gotland. =)
Hon kämpar med sin mage och illamående och har gjort i flera år. Vi har varit till läkare flera gånger men det är inget fel på henne. Så jag gissar att det är en blandning av stress och obalans.

Nu ska jag dricka te med Doris o sen ska jag dejta maken en stund innan sängdags.

Idag har varit en bra dag!
Här är några saker jag är tacksam för idag…
Att jag har varit glad hela dan.
Att jag har så fina ungar o bonusungar
Att Doris är här och förgyller mina dagar
Att Ellavovven lyssnar o lär sig så bra
Att jag fick äta lunch med min kärlek idag =)
Att jag har pratat med 2 av mina tre syskon idag

Solong!

Dagen idag

Nu sover mitt lilla hjärtegryn. Hon är så förkyld lilla gumman. Igår var hon hängig o lite ledsen men idag är humöret på topp igen. Hon är nästan alltid glad den ungen! Tänk att vi fick ett sånt litet charmtroll!!
Dom andra hjärtegrynen är i skolan, utom Bonusfian, för hon praoar den här veckan. Hon har fått möjlighet at vara hos en veterinär några av dagarna och det var minsann inte lätt att fixa det. Veterinärer verkar inte vara så pigga på att ha praoelever. Det kanske man kan förstå med tanke på hur jobbet är. Det finns kanske inte så mycket en tonåring kan göra, mest att titta på liksom, och det kanske inte är så givande, vad vet jag.
Hoppas att bonufian ska få ut mycket av sina dagar där i allfall. Hon är ju van med djur sedan barnsben, har hjälpt till att dra ut kalvar som sitter fast å så….Hon är inte så blödig

Här skiner solen idag och jag sitter o lurar på om jag skulle ta mig ut o gå en runda. Det är ett tag sen. Idag har jag hjälp att se efter valpen om jag går ut, och det händer ju inte varje dag.
Hon har väldigt vassa tänder den där lilla saken. Åsså är hon rysligt söt. Hon har bestämt att det är jag som är hennes mamma nu, så hon följer fter mig vart jag än går för det mesta. det börjar bli lite bättre nu, hon har faktiskt börjat inse att det finns fler än jag i den här flocken, det är rätt skönt.
I början var det ju väldigt charmigt med en liten valp som hängde mig i hasorna hela tiden, men, it does get old!!! Speciellt när hon bestämmer sig för att bitas i knävecken!!

Jag har mailkonverserat med Kloka Gubben om avgiftning och tarmrensning. Det låter intressant och jag ska fortsätta att kolla upp och se om det är nåt som är lämpligt att ge sig på just nu. Han påstår att det är ok trots amning men det går ju emot allt jag tidigare hört i frågan. Vi får la se, har skrivit igen och frågat om just det.

Solong!!