Gutemarschen

Igår var jag ute o gick en sväng. 28 km. Från Lickershamn till Visby. Jag har ont i rumpa o lår idag, men oj så kul jag hade.
Jag lyckades ta mig hela den 28 km långa sträckan över stock o sten, strand o skogsstigar, berg och hästhagar - på under fem timmar. Fyra timmar fyrtiofem minuter.
Jag är lite stolt över mig själv. Fattar inte riktigt vart jag fått denna kondition ifrån….?

Siri var hos sin faster hela dan och det funkade jättebra. Faster vill gärna vara barnvakt mellan varven, och nu tycker jag att lillfian är tillräckligt stor för att jag ska klara av att lämna bort hene lite utanför den närmste familjen. Och att det gick så bra igår visar ju på att det inte är för tidigt. Skönt att få en dag för mig själv sådär, eller en halv allafall.

Jag hade ju kunnat gå långsammare och njutit mer av utsikten och den fantastiska naturen, då hade jag fått mera tid för mig själv o mina egna tankar. Men det funkar inte riktigt att ställa mig på en startlinje med hundratals andra och sen säga att jag ska ta det lugnt. Jag är helt enkelt inte funtad så. Det kan ju vara lite synd ibland, men men.
Gjorde en liknande grej när Mellanfian var 4 månader. Då skulle jag cykla tjejetrampet. Fick min mosters startnummer, hon hade brutit foten och kunde inte cykla. Jag tänkte att det kunde ju vara en mysig liten söndagsytflykt.
Jo.
Det hade det ju kunnat vara.
Jag cyklade dom 4.2 milen på två timmar. Dan efter kunde jag inte gå. Helt plötsligt la mitt ena knä bara av. När jag var på dagis för att hämta Tonårsfian. Jag kunde inte ta mig därifrån, så det var bara att ringa efter hjälp.
Man skulle ju kunna tro att jag blivit lite klokare på dom 14 år som gått sedan dess - men icke.
Jag tänker inte anmäla mig till tjejemilen i år. Jag har sprungit den på ren vilja, helt otränad förr, och det vore inte så snällt mot mina knän. Jag har trots allt ett BMI på strax över 30, och det blir lite väl stor påfrestning.
Jag skulle kunna intala mig själv att jag skulle gå hela vägen, bara ta mig runt. Men jag vet ju hur jag funkar, så det får vänta allafall 10 kilo, nästa sommar kanske..?

 

Nu har Siri trttnat på sin gåstol.

 

Solong!

 

 

Just idag

är jag “fett” irriterad på ungdomar som vill ha vuxenlivets alla förmåner,fördelar och frihet men ett barns bekymmerslöshet och ansvar.
NÄR trillar poletten ner…?

 

Yieeehaaa

Och idag är mamman pigg igen. Det blev jag redan igår, så tröttheten gav med sig när jag hade fått vila ett tag.

Det bidde en tur på auktion med svärmor, Bonusfian, Maken o Siri. Men allt roligt hade redan gått när vi kom, dvs allt som jag tyckte var roligt. Sen var det en massa saker kvar som Maken tyckte var väldigt roliga. Traktorer, bilar, en båt o en massa maskiner. Men det bidde inga inköp.
Jag träffade Märtagreta där också. Det var kul, vi har inte setts på länge.

Sen for jag o kidsen en sväng in till stan och fyndade begagnade trädgårdsmöbler för 350 kronor. Dom ska skrapas o målas så blir dom jättefina
En flytbäst till lillan o några agilityhinder till vår jycke bidde det också. Hon, alltså hunden, har så mycket energi så det är nåt helt otroligt, så det blir nog en bra sysselsätting.

På kvällen var vi på middag hos vännerna G&H o deras grabbar. Det var mycket trevligt! Vi kom hem irimlig tid och jag har sovit o känner mig utvilad. Maken däremot, är väl kanske inte riktigt i den bästa formen.
Jag hade semester från GI:andet igår och åt vad jag kände för, det var riktigt skönt. Men idag är jag back on track igen och det är kul att kunna göra så. Utan att helt falla liksom. Tror detta med GI passar mig bra.
Och det är väl det det handlar om, att förändra vanorna. Och det innebär ju att kunna äta gott mellan varven, men inte alltid. Jo, gott kan man alltid äta, men jag menade onyttigt.

Idag ska jag vara bondkelling på riktigt och harva Köra traktor o greja, HU så kul!!!! Wieeeee…rapport kommer senare!

Ich bin ein glücklich mamma!

Och på tal om det så hade vi hysteriska skrattattacken jag o syrran häromdan. Jag skrattade så jag fick kramp i magen. Vi pratade om moderskapets vedermödor. Detta med tid och egenvård. Det är svårt att få till det där med egenvården när man har en bebis. Man får liksom passa på när chansen finns och då får man ibland prioritera det som för stunden känns viktigast, borsta tänderna, håret eller kanske blaska av sig under armarna. Jag har kommit på en riktigt effektiv metod för det. Svaret är babyservetter! Så i det här huset tvättas både bebis o mamma med såna *s* Jo, jag duschar också, snabba 3 minutersduschar för det mesta, men nån gång mellan varven kan jag unna mig lyxen att ta en 5-minuters. Det där med att hålla benen släta o mjuka och ett minne blott. När det är ett måste för att jag inte ska trassla in fötterna i pälsen så brukar det sluta med fläckvist bra resultat och några skärsår. Tonåringarna brukar då undra om jag har blivit emo. (Ungdomsstil innefattande skärsår, svarta kläder och mycket kajal)

Då kan man ju fråga sih hur det gåri hop att blogga…? Ja, det undrar jag också ibland. Tricket är att stjäla tid. Man sätter barnet i armarna på nån tonåring och säger -”Jag ska bara”…sen skriver man så fingrarna blöder.

Time’s up :-0
Solong!

En väldigt trött mamma

Idag vaknade jag av att lilla fröken Siri von Sirap bet mig i tutten. Underbart sätt att vakna på - not!
Är så trött så ögona går i kors och det känns som att jag ska brista i gråt vid minsta lilla motgång.
Jag är USEL på att släppa gasen i tid. Det var som syrran sa, jag behöver inte bromsa, bara släppa lite på gasen.
Jag fattar inte vad det är med mig!! Flera dar så har jag känt att jag borde sova när Lillan sover middag, sitter där och är skittrött och reser mig allafall o går och gör nåt. Fast då har det ju inte känts som en börda utan det är ju för att jag håller på med nåt som jag tycker är kul. Gräver rabatter eller nåt annat.
JAG MÅSTE VILA!!

Vi har kört GI metoden i 2 veckor också, jag o tjejerna. Inte Lillfian då, för hon är på gränsen till underviktig, men vi flickor i familjen som inte är underviktiga har tagit tag i det här med maten. Så vi drog igång med liv o lust och har lyckats bli av med några kilon alla tre.
Fast imorse skrek min kropp efter kolhydrater, så jag tog en macka. Jag tog EN macka, inte fem. Utan EN! Helt otroligt!! I det tillståndet av nästankoma och tröttförtvivlan hade jag normalt sett ätit 5-6 mackor i ren panik förut. Det har hänt nåt. Skumt!
Jag tror bannemig homeopat-tanten vet vad hon sysslar med!

Idag ska jag ta ledigt i allafall, från det som jag kan ta ledigt från. Tvättvikning, rabattgrävning, plattsättning, disk o matlagning….det får nån annan ta hand om. Jag ska gå på auktion med svärmor! Siristumpan får såklart följa med.

Åsså får jag nog sluta amma nu. Lägga ner lite krut på att lägga lilla damen i sin egen säng på kvällarna och försöka få henne att sova där på nätterna. Det ligger en karl där på andra sidan Siri i sängen, kommer ihåg att det var mysigt att ligga på hans arm, men jag kommer knappt ihåg hur det känns.
Småbarnsåren har tagit fart. Lilla fröken Siri Anna Wilda har blivit större, och börjar göra skäl för sitt andranamn.

Kaffe!!!!

 

 

Sjukpensionär

Häromdan damp ett brev från försäkringskassan ner i brevlådan. Jag har fått sjukbidrag till vidare.
Inte på ett år, inte på tre år - tills vidare.
Så det måste ju innebära att jag nu är sjukpensionär….

Det är blandade känslor kring det. Men det är ju bra. Det blir så verkligt på nåt vis….då är det inte bara i mitt huvud allt det här om försäkringskassan o dess läkare godkänt min sjukpension i dessa tider av besparingar och neddragningar och hårdare regler.

Jag är verkligen som två olika individer när jag mår bra och när jag inte mår bra. När jag mår bra, som nu, så känns det ju som att jag kan göra precis vad som helst. Skillnaden är väl bara att nu har jag fattat att det inte alltid är så, att det varierar.
Det kanske kan kallas sjukdomsinsikt…?

Fast inte fan är jag sjuk…jag är bara skör. Trasig, fast ihoplimmad. Och ibland spricker det och jag måste limma lite till.

 

Två år sen idag

Idag är det två år sedan  Tiden går fort!

 

Det var som tusan!!

Jag överaskar mig själv lite titt som tätt. Det är ju kul, att man inte är samma gamla vanliga person hela livet utan upptäcker nya sidor mellan varven.
Just nu har jag upptäckt att jag roar mig med att plantera saker. Det var ju lite oväntat eftersom jag med nöd o näpe håller mina krukväxter vid liv.
Det var därför jag köpte ett gäng paradisträd för några år sen, för dom går ju knappt att misslyckas med. Får dom bara vatten nån gång ibland så överlever dom. Mina har tillomed vuxit till sig så dom börjar bli lite väl stora för att ha i fönstren. Nu står dom ute på trappen, omsatta i större krukor.

Igår var vi på två olika ställen och införskaffade diverse saker till trädgårdslandet. Sen åkte vi hem och satte igång att putta ner dom i jorden. Dan innan fixade Maken till landet med sin grävare. Han körde jordfräsen ungefär tre minuter innan han gav upp och hämtade det tunga artelleriet. Det gick lite snabbare.
Vi satte rabarber, hallon, krusbär och smultron först. Sen tog vi fröpåsarna. Mycket sallad blev det. Jag är galen i olika sorters sallad, så det var ruccola, o spenat och ekblad och en hel del andra. Åsså satte vi rädisor, purjolök, salladslök och säkert nåt mer som jag redan har glömt.

Tomatplantor har också inhandlats liksom en paprika (!) på prov. Tomater står nu i soligaste fönstret i köket i ny jord och lerkrukor. Lite kryddor har jag fixat och det ska det bli mer av.

Imorgon är planen att fixa en av rabatterna, men jag funderar på att be svärmor komma hit först och berätta vad som finns däri. Jag har några sorter som jag tycker är så fina och jag skulle vilja sätta dom i den rabatten. Det som syns där nu är en ros och en himla massa tulpaner o påsk o pingstliljor.

Åsså har vi varit hos homeopaten jag o Tonårsfian. Jag har varit där två gånger förut och hon har behandlat bort en massa värk, cet är ju inte så du,t. Nu får jag bara sådär ont om jag kånkar för mycket på Siri. Energin har hon trollat fram med pillrena också, den håller i sig. Lite mycket av den varan faktiskt. Jag har ingen avknapp just nu. Det går i full fart hela dagarna och jag märker att jag gasar lite för mycket. Men det är ju så kul, åsså är det som att det är bäst att passa på när det finns energi för jag vet ju aldrig hur länge den räcker. Ungefär som när jag kör bil och det är lite bensin i tanken, då gasar jag på som f-n för att jag ska hinna längre innan den tar slut…….inte så vidare smart nä, jag vet. *s*
Reslutatet har blivit magkatarr modell ont, och nu fick jag preparat för att avhjälpa det. Min kloka syster tipsar mig om att trampa allafall lite på bromsen innan ekipaget tar slut, jag funderar på saken Hon brukar ha rätt i såna saker.

Nu är det kväller och frun är trött, så jag tror jag ska ta o natta.

Solong!

 

Obetalbart!!!

Den här kom i mailen idag….hysteriskt roligt!

 

 

Denna gamla dam satt på sin  stentrapp, så jag gick fram till henne och sa:
DU  ser verkligen lycklig ut!! Vad är hemligheten för ett långt & lyckligt liv  !?

Jag röker tio stora cigarrer varje dag, sa hon, och innan jag går till sängs röker jag ytterligare en stor fet cigarr. Jag har ätit snabbmat i hela mitt liv, och jag dricker 7 flaskor rödvin varje vecka. På helgerna käkar jag lyckopiller, och jag har aldrig någonsin motionerat = )

Otroligt !! Fantastiskt !! svarade jag. Hur gammal är du ??


Tjugofyra, svarade damen   
  

 

 

Blommor, bebis och mammatankar

Jag har planterat om blommor idag. Tog med mig lillungen och åkte till Lind’s inne i Visby. Köpte några krukor och jord o lite annat stuff. Hade komponerat ihop såååå fina pelargoner till balkonglådorna på verandan men det var visst för tidigt. Inte innan frostnätterna är slut. Nähä….så då fick det bli lite kryddor istället, som ska planetars ut i trädgårdslandet senare. Just nu står som i krukor i fönstret.

Jag har officiellt blivit tant nu förresten. Pelargoner och Begonier är tantblommor. Jag har ALDRIG gillat dom förut. Jag har verkligen vägrat att befatta mig med dom, men nu har jag insett att dom är jävligt fina. Å eftersom jag sätter en stolthet i att vara tant så….

Det är kul att pula ute…mysigt. Finns inte riktigt den tiden jag vill bara. Lillstumpan är lite otålig och tycker inte det är så kul att sitta i vagnen o glo på tant mamma som planterar blomster.

Åsså har jag ju såklart pratat med syrran! Vi pratar nästan varje dag och det är en lyx utan dess like att vi är småbarnsföräldrar samtidigt! Så himla coolt!! Vem fasen hade kunnat tro det för ett par år sedan *s*
Min lille systersom har så ont i sin lilla mage. Det har provats med än det ena.,än det andra, och snart har syrran uteslutit allt ur kosten. Hon kommer magra nåt förskräckligt om det ska va såhär!! Det finns några halmstrån kvar som ska testas och jag hoppas på dom!

Den här mamman börjar känna sig lite trött o sliten. Det är dåligt med egen tid. Jag måste bli bättre på det. Sticka iväg o simma eller nåt en eller ett par kvällar i veckan. Idag fantiserade jag om att ligga på en strand med en bok, alldeles ensam, och bara vara. Lapa sol och läsa o lyssna på tystanden. Nu är kanske inte en strand bästa alternativet för tystnad, men det är andra ljud än här.

Solong!

 

På bättringsvägen

Nu mår alla bättre här i huset. Siri har börjat äta igen och är mycket piggare, fast fortfarande lite svidig och vill gärna vara nära.
Jag har haft fullt upp med att planera och inhandla veckans mat, åsså har jag gjort budget. Har hittat en kanonbra sida där man kan göra sin hushållsbudget. Gillar den skarpt och helt plötsligt blev det kul med ekonomin.

Nu är klockan mycket och jag har knappt sett min man idag så nu ska jag gå och umgås lite med honom!
Egentligen har jag ju mycket mer att skriva om, men det får jag göra imorgon istället!

Solong!